Nöt 2. Daglig tillsyn sker normalt av alla djur

Kontrollen kan omfatta

  • Vilka arbetsrutiner finns för den kontinuerliga tillsynen som ägnas samtliga djurkategorier: dessa måste kunna säkra en ”normal” daglig tillsyn inklusive övrig beredskap.
  • Ansvarsfördelningen för personalen (större besättningar och anställd personal). Finns det rimliga möjligheter att utföra tillsynen så som den beskrivs utifrån djurhållningen i besättningen?
  • Tillsyns- och skötselrutiner för djurhållningen. Särskilt då personalstyrkan är reducerad måste det finnas rutiner som säkrar en nödvändig tillsyn på djuren: finns möjlighet att tillkalla personal med rimlig inställelsetid, vem tar larmet på utfodring eller ventilation vid strömavbrott, m.m.?
  • Tillsynen ska utövas med kontinuitet, den ska vara grundlig, anpassas till djurhållningen, och ska framför allt stå i proportion till behovet av åtgärder (allt som behöver åtgärdas ska ägnas så mycket tid och resurs att det faktiskt blir åtgärdat).
  • Brister som kan relateras till djurens välfärd kan ofta hänföras till punkten bristande tillsyn på djur. Bristfällig klövstatus, sjuka djur som inte omhändertas eller avlivas, trasiga inredningar, otillräckligt eller smutsigt strömedel och bristande hygien i övrigt är exempel som ofta tyder på bristande tillsyn. I kontrollpunkten ingår grundvillkor. Daglig-, och i vissa fall mindre frekvent tillsyn är grundvillkor. (AD, bilaga, punkt 2)

I kontrollpunkten ingår grundvillkor.

Vad kan du som lantbrukare göra?

Daglig tillsyn sker normalt av alla djur

  • Huvudregeln är att djur som inte behöver extra tillsyn ska ges daglig tillsyn. Så gott som all hållning av nötkreatur kräver att dessa ses till minst en gång dagligen. Detta eftersom hållningen till stor del sker med produktionssystem där djuren är ständigt beroende av människan för tillförsel av resurser som de inte kan skaffa sig själva, t.ex. frisk luft, strö, foder och vatten.

Exempel på djurhållningssystem där tillsynen bör ske minst dagligen är:

  • Hållning av djur inomhus. Djuren är ständigt beroende av människan för tillförsel av resurser som de inte själva kan skaffa sig, t.ex. frisk luft, strö för liggkomfort, foder och vatten. Djuren är ständigt beroende av människan för bortförsel av farliga ämnen som de inte kan undvika att komma i kontakt med, t.ex. luftföroreningar, gödselbemängda liggytor.
  • Hållning av djur utomhus under vinterförhållanden. Vid hållning av utegångsdjur under vinterhalvåret måste djuren vara i god kondition (hull- och pälskondition). Den termiska komforten kan vara kritisk (kyla, blåst, fuktnederbörd). Tillgången till foder och vatten behöver ständigt kontrolleras. Ökad konkurrens mellan djuren vid t.ex. foderplatser, upptrampning av mark, och övriga kritiska markförhållanden (t ex vid halka) kräver en frekvent tillsyn. (Läs mer under kontrollpunkten Nöt 36 om tillsyn av utegångsdjur.)
  • Hållning av djurgrupper där kalvar ingår. Kalvar som hålls inomhus ska ses till minst två gånger om dagen, vid utomhushållning ska kalvar ses till minst en gång dagligen.

Djur som kan ses till mer sällan än dagligen:

  • Inga ”riskdjur” får förekomma, (se Nöt 3).
  • Att de aktuella djuren inte är kalvar.
  • Att vatten och foder inte riskerar att ta slut mellan tidpunkterna som djuren ses till.
  • Att vattning eller utfodring inte sker i automatiska system eftersom detta ökar risken för att resurserna uteblir om systemet går sönder mellan tillsynstillfällena.
  • Att betesmarken inte har kända skaderisker t.ex. i form av föremål, bristfälliga stängsel eller olämplig terräng som kan skada djuren. (Ta hänsyn till eventuell historik som finns om det hållits djur på betesmarken tidigare år).
  • Att djuren har goda möjligheter att få adekvat skydd mot sol, vind, nederbörd.
  • Att risken för rovdjursangrepp och allvarliga insektsangrepp är mycket låg. För att i vissa fall göra avsteg från den strikt dagliga tillsynen bör kontrollen fokusera på en riskvärdering av den aktuella djurhållningen på betet. Då tillsyn alltid ska vara tillräcklig, behöver förhållandena för djuren bedömas och risken för djuren värderas för att avgöra vilken tillsynsfrekvens som behövs.

Vad säger lagen?