Utfodring
Krav på proteinkvalitet
Grisen är en allätare som kan äta både animalisk och vegetabilisk föda. Den är ett enkelmagat djur till skillnad från idisslarna, vilket innebär att den inte själv kan syntetisera alla aminosyror som den behöver. Aminosyror är byggstenar till protein. Grisen måste därför få i sig dessa nödvändiga (essentiella) aminosyrorna via fodret. En yngre gris som ska växa har större krav på proteinkvaliteten dvs. aminosyrasammansättningen, än ett äldre djur. Därför är det viktigt om du själv gör foder att du tar analyser så du vet vad råvarorna innehåller samt du vet vilka näringsbehov grisarna har. Smågrisfoder är det som är svårast att göra eftersom det ställs stora krav på proteinkvaliteten. Om du inte har de mest lämpliga foderråvarorna är risken att du får ett för högt råproteininnehåll för att täcka behoven på de enskilda aminosyrorna. Lysin är en av de viktigaste aminosyrorna.
Foder till en ekologisk gris
Grisarna ska utfodras med ett ekologiskt foder. Du får köpa in max 5 % konventionella proteinråvaror av jordbruksursprung till ditt foder om det är nödvändigt för att få en fullvärdig foderstat. Förutsättningen är att råvaran är tillåten i ekologiska produktion. Rapsmjöl till exempel, är inte tillåtet eftersom det extraheras med hjälp av hexan. Detta undantag med inköp av konventionella proteinfodermedel gäller till årsskiftet 2020. Foderandelar beräknas per djur och år. Om djuret har en kortare levnad än 1 år, såsom en slaktgris, räknas foderandel på djurets livstid.
Du kan även köpa in animaliska foderråvaror (mejeri- eller äggprodukter) från en KRAV-certifierad produktion. Det kan vara både vassle, skummjölk eller andra restprodukter.
Du får också köpa in konventionellt fiskmjöl om det finns behov. Fiskmjöl är inte av jordbruksursprung och får därför användas upptill 10 % i foderstaten, beräknat på torrsubstansintaget. Fiskmjöl är endast aktuellt till yngre djur, och har ett högt proteininnehåll med bra kvalitet. Fiskmjölet ska komma från hållbart fiske och det får inte ha producerats eller processats med kemiska lösningsmedel.
Krav på egenproducerat foder
Du ska sträva efter att producera större delen av foder på din egen gård, minst 20 % av det totala foderbehovet om du är en EU-ekologisk producent. För KRAV gäller det att producera minst hälften av fodret. Har du svårigheter att lösa försörjningen av foder kan du välja att samarbeta med andra gårdar lokalt. Det bästa är om du sprider gödsel på deras mark om de producerar foder till dina grisar. Du kan också välja att själv att sälja din spannmål till en foderfirma och köpa tillbaka foder.
Grovfoder till alla
Du ska ge alla ekologiska grisar fri tillgång till grovfoder varje dag. Är grisarna ute på bete så ersätter det grovfodret, under förutsättning att betet är bevuxet och där finns något att äta för grisarna. Grovfoder till EU-ekologiska grisar kan vara ensilage, hö eller rotfrukter, eller något annat som är smakligt för grisarna. Medan för KRAV-grisarna ska bete, hö eller ensilage alltid ingå. Ett spätt klövergräsensilage uppskattas av grisarna och de äter det med god aptit. Ensilaget ska lukta friskt och helst inte vara för torrt. Är ensilaget finhackat minskar foderspillet och konsumtionen ökar.
Få grisar idag utfodras med större mängd vallfoder då man anser att grisarna inte kan utnyttja det i någon högre grad samt att det är svårt och kostsamt att utfodra vallfoder i djurstallarna. Det finns dock danska försök som visar att dräktiga suggor kan täcka mer än halva sitt energibehov med spätt klöverbete eller klövergräsensilage. Men ett så högt foderutnyttjande på vallfoder som idisslare har uppnår inte grisen, då grisen inte kan bryta ner cellulosa eller hemicellulosa. Därför har flera försök med gris startat för att hitta sätt att utnyttja vallprotein bättre. Vallen är mycket bra i växtföljden samtidigt som ett närproducerat foder skulle kunna ge ett mervärde till det svenska köttet. Nya rön visar att vallen kan vara en ny proteingröda för gris.
Betesdrift för KRAV-grisar
KRAV-grisar ska vara ute på bete i minst 4 månader under sommarperioden. Betet ska vara bevuxet och ge grisen möjlighet att både böka och beta. Kommer en gris ut på ett spätt bete tidigt på säsongen betar de både gräs och klöver. Vitklöver och cikoria är mycket smakligt för grisar. Även roten på cikoria uppskattas av grisar. Blir betet förvuxet eller för fiberrikt utnyttjar grisarna vallgräset mycket sämre. Smakligheten minskar och grisen väljer att böka.
Sinsuggor kan klara halva sitt energibehov på ett spätt gräsklöverbete, medan äldre slaktsvin kan äta motsvarande 5–10 % av sitt energibehov vid rätt förutsättningar. En smaklig betesblandning till grisar bör därför innehålla både gräs, vitklöver och gärna en mindre mängd cikoria. Rödklöver bör inte finnas på betet då det eventuellt kan ge fruktsamhetsstörningar hos suggor.
Ny dansk forskning har tittat på både dräktiga och digivande suggors energi- och proteinintag från bete. Studierna visar att sänkt proteininnehåll i fodret ersätter dräktiga suggor med ett ökat betesintag. Det fanns dock mycket stora variationer mellan suggors foderintag där det visade att någon sugga betade inte alls medan an annan åt 11 kg färskt betesgräs per dag. Till digivande var det svårare att ersätta foder, då suggan måste äta tillräckligt för att inte mjölkproduktionen ska påverkas negativt. Men även här utnyttjade suggorna betet med i mindre omfattning.
Betet ger grisarna mycket mer än mat. Det ger framför allt möjlighet för grisarna att vara aktiva, att söka föda stor del av dagen eller svalka sig i ett gyttjebad. Bra för både djurhälsa och grisarnas välbefinnande.
Behov av betesareal
För att utnyttja betesarealen på ett bra sätt, krävs det en betesplanering. Målet är att grisarna ska gå ut på betet och kunna vara aktiva. Ett bra sätt för att få ett bättre betesutnyttjande är att ge grisarna mindre arealer som utökas successivt. Då händer det något nytt, betet är friskt på den nya delen och grisarna dras dit. Förhoppningsvis kommer även gödseln att få en bättre spridning. Får grisarna tillgång till hela betesarealen direkt, brukar det bli en mindre del av betet som är nära stallet som används. Under försommaren kan det skördas vallfoder till grisarna från den betesareal som inte betas ännu. Lyckas du få en bättre spridning på grisarna och att de är aktiva på ”ny ren” mark så är det mindre risk för parasiter. Den stora risken för kraftiga spolmaskangrepp är fram på hösten, när det har varit varmt och fuktigt. Ta heller in grisarna innan det är upptrampat och blöt på hösten. Det är bättre att ha ett tidigare betessläpp.
Viktigt är att ha gyttjebad till grisarna, annars kommer de inte gå ut under varma dagar. Du kan med fördel flytta baden efter hand, för att hålla bra hygienisk status på pölen.
Räkna på hur mycket areal du behöver, använd gärna verktyget som hjälp och få en rekommendation. Tänk på att du ska ha alla dina grisar under minst 1/3 år samt att de helst inte ska återkomma förrän om tre år. Ha en plan B om det blir mycket blött och regnigt. Beräkning av betesareal»
Foderingredienser
Soja fortfarande en vanlig ingrediens i foder
Du kan välja att tillverka ditt eget foder om du producerar en stor andel spannmål och ev trindsäd själv eller om du samarbetar med en växtodlare. Det går att komplettera din foderblandning med att köpa in ett koncentrat eller en premix från en foderfirma. Oftast är det lönsamt att tillverka sitt eget foder. Nackdelen med egen fodertillverkning om du har torrfoder är att fodret inte blir pelleterat. Pelletering minskar foderspillet avsevärt och håller en jämnare kvalitet på fodret. Gör du blötfoder fungerar det lika bra med eget.
Hos de större foderfirmorna finns det idag ett begränsat fodersortiment för ekogrisar. Du kan köpa ekologiskt smågrisfoder, suggfoder och slaktsvinfoder samt koncentrat till suggor och slaktsvin.
I de flesta grisfoder som används finns där en relativt stor andel utländska inköpta fodermedel, då framför allt proteinfodermedel där sojan dominerar. Sojan har ett högt råproteininnehåll med hög kvalitet och är oftast prisvärd. Sojan förekommer därför i de flesta foder till olika djurslag. Men sojan är ifrågasatt av både ur klimat- och miljöskäl. Flera försök har därför gjorts för att öka andelen inhemska fodermedel. Både ärter, åkerböna och lupin kan vara bra alternativ, även om de inte kan ersätta sojan fullt ut.
Spannmål – huvudingrediensen i foderblandningarna
Spannmål dominerar i foderblandningarna och utgör ca: 70-80 vikts-% av fodret. Spannmål är främst ett energifodermedel och måste kompletteras med råvaror som har högre proteininnehåll. Lysin är den först begränsande aminosyran i foder till grisar. Utmärkande för spannmål är att den innehåller lite lysin. Lysinet styr därför till stor del valet av övriga råvaror. Grisarna utnyttjar endast det lysin som finns tillgängligt i tunntarmen, (sisLysin) och det är råvarans innehåll av detta som avgör dess värde.
Jämförelse mellan de vanligaste spannmålslagen visar att vetets protein har lägsta mängden sisLysin. Både havre, korn och rågvete är betydligt bättre. I praktiken är sisLysin g/kg ts foderråvara det mått som är mest intressant. För att det ska vara relevant måste man analysera råproteininnehållet i sin spannmål.
Tabell 1. Göransson, L. 2009. Foder till ekologiska grisar. SLU.
| Fodermedel | Lysin, % av råprotein |
sisLysin, % av lysin |
sisLysin, % av råprotein |
Råprotein, g/kg Ts |
sisLysin, g/kg Ts |
|---|---|---|---|---|---|
| Havre | 4,2 | 73 | 3,1 | 111 | 3,4 |
| Korn | 3,8 | 75 | 2,9 | 112 | 3,2 |
| Råg | 3,9 | 72 | 2,8 | 103 | 2,9 |
| Rågvete | 4,1 | 83 | 3,4 | 110 | 3,7 |
| Vete | 2,9 | 81 | 2,3 | 121 | 2,8 |
| Vetekli | 4,0 | 68 | 2,7 | 170 | 4,6 |
| Vetedrank | 3,1 | 66 | 2,0 | 350 | 7 |
| Rapskaka | 5,3 | 75 | 4,0 | 330 | 13 |
| Ärter | 7,2 | 83 | 6,0 | 240 | 14 |
| Åkerböna | 6,4 | 88 | 5,6 | 311 | 17 |
| Fiskmjöl | 7,5 | 93 | 7,0 | 760 | 53 |
| Potatisprotein | 7,6 | 89 | 6,8 | 840 | 57 |
| Gräsmjöl | 4,1 | 77 | 3,2 | 160 | 5 |
| Lusernmjöl | 5,0 | 67 | 3,4 | 233 | 8 |
Protein från gården
De vanligaste proteingrödorna som odlas på svenska gårdar är åkerbönor och ärtor, där arealen av åkerbönor har ökat kraftigt under senare år. Åkerbönor har framför allt använts i foderstater till ekologiska mjölkkor. Det är främst den vitblommiga åkerbönan som är intressant till grisar, då den brokblommiga kan ha negativ inverkan på suggornas fertilitet. Nya försök visar dock att det är stora sortskillnader och att det finns även brokblommiga sorter som kan vara aktuella.
Ärter har det lägsta proteininnehållet av den svenskodlade trindsäden men ett högt lysininnehåll, något lägre än åkerböna (14 g sisLysin/kg ts jämfört med 17). Ärter kan ingå i alla foder från sugga till slaktsvin. Odlar du äldre sorter som är brokblommiga innehåller dessa ett högre andel tanniner än de vitblommiga. Tanniner försämrar smak och foderutnyttjandet och bör därför utfodras mer restriktivt, främst hos smågris.
Lupin kan också vara av intresse, men inte i foder till digivande suggor och smågrisar eftersom det innehåller vissa oönskade substanser. Tyska studier som gjordes nyligen visar på goda resultat med lupiner till slaktsvin. Odling av lupiner lämpar sig bäst på varma lätta jordar. Åkerböna trivs bäst på vattenhållande, tyngre jordar. Ärter intar lite en mellanställning men liknar mer åkerböna än lupin när det gäller krav på växtplats.
Åkerböna, ärter och lupin har alla en liknande aminosyraprofil även om råproteininnehållet skiljer sig och de kompletterar inte varandra så bra eftersom de är tämligen lika. För att få en bättre aminosyrasammansättning kan rapsfrö eller rapskaka vara ett bra komplement. Nackdelen för rapsfrö är ett högt innehåll av olja, där är rapskaka är ett bättre alternativ. De senaste åren har den ekologiska rapsen haft ett högt pris, och därför har rapskakan blivit ”för dyr” som foderråvara.
Tabell 2. Rekommenderad max inblandning av olika foderråvaror som andel av energibehovet (%). Göransson, L. Fakta foder www.svenskapig.se
| Fodermedel | Smågris | Slaktgris 30 kg- |
Digivande sugga |
Dräktig sugga |
|---|---|---|---|---|
| Havre | 20 | 20 | 90 | 30 |
| Korn | 70 | 90 | 90 | 90 |
| Vete | 70 | 70 | 80 | 80 |
| Rågvete | 30 | 70 | 80 | 80 |
| Råg | 40 | 30 | 30 | |
| Ärter | 20 | 20 | 10 | 10 |
| Åkerböna | 10 | 20 | 10 | 10 |
| Rapsfrö | 5-10 | 12 | 20 | 20 |
| Rapskaka | 5-10 | 12 | 20 | 20 |
| Ensilage | 5-15 | 10 | 30-50 |
Flera nya forskningsinsatser görs för att utvinna protein ur vallgröda. Vallen har en god proteinkvalitet och skulle kunna ersätta importerade råvaror. Vallen är dessutom ”motorn” i växtodlingen. En ökad efterfrågan på vallgröda skulle öka odlingssäkerheten i växtföljden hos grisproducenten.
Bild 1. Olika grödors innehåll av aminosyrorna lysin, metionin och treonin i % av råprotein. SLU.
Produktion av vallprotein
I Danmark har man under några års tid forskat på att producera proteinfoder från färskt vallgräs. Pilotanläggning för att processa vallgräs finns och nu försöker man skala upp tekniken. Utmaningen är att kunna transportera in växtmaterialet inom högst 10 timmar efter skörd för att inte tappa i kvalitet och utnyttjandegrad, då bland annat proteinet börjar brytas ner snabbt. Det färska växtmaterialet pressas så fort som möjligt efter skörd i anläggningen och ger två olika fraktioner; en pressmassa som innehåller ca: 70 % av torrsubstansskörden som kan ges till idisslare, och en grönmassa som vidareförädlas till proteinkoncentrat. Flera olika processteg krävs för att få ett proteinkoncentrat som utfodras till gris och fågel. Utmaningen är nu att skala upp tekniken och få fram foder som prismässigt kan konkurrera med importerat foder.
Bild 2. En skiss på framställning av gräsklöverprotein. Seges. 2018. DCA rapport 131.
Även i Sverige finns idag en försöksanläggning för att ta fram vallprotein på liknande sätt. Det pågår även ett stort projekt på SLU där målsättningen är att se hur ökad mängd vallfoder till både växande grisar och suggor påverkar produktionsresultat, hälsa och beteende.
Danskt foderförsök med slaktsvin
Det finns ett projekt som drivs av Århus Universitet som heter ”Supergrasspork/Greenpork” där utfodringsförsök har gjorts med klövergräsprotein till växande grisar. Klövergräsprotein testades på grisar från avvänjning fram till slakt. Det fanns fyra försöksgrupper varav en kontrollgrupp och tre grupper med ökad inblandning; 5, 10 eller 15 % klövergräsprotein i fodret där primärt sojan byttes ut. Energiinnehållet var det samma i alla fodren, men proteininnehållet ökade något med ökad inblandning (18,7-20,3 %). Frågeställningen var hur klövergräsprotein påverkar produktionsresultat och köttkvalitet. I detta försök kunde man inte hitta någon skillnad i tillväxt, foderintag eller foderutnyttjande mellan de olika grupperna. Det var även liknande resultat när det gällde köttkvalitet med lukt, smak och textur på köttet. Det som skiljde var att med ökad mängd klövergräsprotein ökade köttprocenten i slaktkropparna och mängden omega-3 fettsyror i köttet, vilket är en positiv effekt av utfodring av vallprotein.
Olika utfodringsstrategier
Foderblandningar med lägre lysininnehåll
Näringsbehovet för grisar i ekologisk produktion kan skilja sig lite från de konventionella. De ekologiska grisarna kan röra sig mer och kan vara ute i kallare väder, vilket kräver mer energi till underhåll. Detta innebär att ekologiska grisar kan utfodras med ett foder med något lägre innehåll av näringsämne per energienhet och ändå tillgodose det dagliga behovet av näring. Grisar har en förmåga att klara foder med relativt lågt energiinnehåll genom att utveckla en större mag-tarmkanal och äta mer. Hos växande grisar kan det innebära en sämre tillväxt och en längre uppfödningstid.
Ett tips är att minska sisLysin/MJ med 10 % från den nivån som rekommenderas för konventionella grisar. Detta skulle innebära;
| Smågrisar 10-30 kg: | 0,92 g sisLysin/MJ NE |
| Slaktsvin 30-120 kg: | 0,71 g sisLysin/MJ NE |
| Dräktiga suggor: | 0,39 g sisLysin/MJ NE |
| Digivande suggor: | 0,63 g sisLysin/MJ NE |
Ju lägre nivåer som väljs desto större krav på foderanalyser och uppföljning av produktionsresultaten. Genom att utnyttja grisens högre foderkonsumtion kan foder med låg energihalt ges samtidigt som lysinhalten minskas per MJ. Detta innebär att gårdens egna fodermedel kan utnyttjas i högre grad.
Tabell 3. Exempel på foderblandning med lågt innehåll av energi och lysin. Göransson, L. 2009. Foder till ekologiska grisar. SLU.
| Inblandning % | Digivande suggor |
Smågrisar 10-30 kg |
Slaktgisar 30-slakt |
|---|---|---|---|
| Korn | 46 | 43 | 43 |
| Havre | 20 | 20 | 20 |
| Åkerböna | * | 20 | 25 |
| Lusern, klöver el.gräsmjöl | 10** | 10 | 10 |
| Ärter | 22 | ||
| Fiskmjöl | 5 | ||
| Mineralämnen + vitaminer | 2 | 2 | 2 |
| MJ OE/kg Ts | 13,2 | 12,6 | 12,6 |
| MJ NEs-NEv/kg Ts | 10,0 | 9,6 | 9,6 |
| Gram sisLysin/MJ OE | 0,48 | 0,70 | 0,54 |
| Gram sisLysin/MJ NE | 0,63 | 0,92 | 0,71 |
Foderblandningarna kan ändras mycket under året beroende på varierande skördeavkastningar. Det viktiga är att ha en aktuell analys på sina fodermedel och följa upp resultaten när foderrecepten ändras. Ju snabbare och noggrannare uppföljning desto större möjlighet till en lönsam produktion.
Kompensatorisk tillväxt
Det kan vara svårt att förse växande grisar med foder av 100 % ekologiska råvaror som uppfyller normen för aminosyrasammansättningen. Risken är att inblandningen av proteinfodermedel blir hög för att täcka behovet av enskilda aminosyror eller att grisen underutfodras. Höga proteinnivåer kan påverka grisens hälsa negativt och det ger dessutom en ökad miljöbelastning.
Tabell 4. Rekommenderat innehåll av sis-lysin i fodret till växande grisar. Göransson, L.
| Viktintervall | g sisLysin/MJ NEv |
|---|---|
| 10-30 | 0,94–1,03 |
| 30-60 | 0,85–0,94 |
| 60-90 | 0,74–0,81 |
| 90-120 | 0,63–0,70 |
| Enhetsfoder 30-120 | 0,74–0,82 |
En nygammal forskning visar att genom att utfodra samma foder under hela uppfödningsperioden så kommer grisarna att växa långsammare i början, men i gengäld är tillväxten högre i slutet. Genom att minska innehållet av de essentiella aminosyrorna till unga grisar begränsas tillväxten men de verkar ta ikapp det i slutet. Då får grisarna över sitt egentliga behov av aminosyrorna. Detta enfas-foder underlättar den egna fodertillverkningen om det är framför allt egna eller svenska råvaror som ska nyttjas. Här kan en ökad andel av ärter eller åkerböna användas.
Bild 3. Grisarna kompenserar för en begränsning av aminosyror i början av uppfödningen vid ett överskott av aminosyror i slutet. Göransson, L.
Fasutfodring
En annan utfodringsstrategi är att dela upp uppfödningen i flera faser. Fodret anpassas till aktuell fas, så när behovet av aminosyrorna förändras justeras fodret därefter. Detta är ett sätt att hushålla med proteinråvaror och undvika över- eller underutfodring.
Resultat från liknande studier är skiftande, vissa studier visar att inbesparning av protein är liten. Avgörande för resultatet är antalet faser och hur jämnstora grisarna är gruppen. Det fungerar ofta bättre i smågrupper om spridningen i vikt är mindre.
Regler
|
