Lantbrukets dag 10 år – enad politik men fortsatt krav på långsiktighet

Lantbrukets dag i riksdagen firade i år tioårsjubileum och samlade rekordmånga deltagare. Omkring 160 personer deltog när riksdagsledamoten Magnus Oscarsson (KD) tillsammans med Bo Selerud, förbundsdirektör för Hushållningssällskapet, öppnade dagen. Det som en gång startade som ”Mjölkens dag” under en period av djup kris i mjölknäringen har under ett decennium vuxit till ett bredare forum för hela lantbruket.

Inledningen satte tonen för dagen genom att lyfta tre återkommande begrepp: produktion, lönsamhet och partnerskap. En inspelad hälsning från landsbygdsminister Peter Kullgren, betonade regeringens ambition att öka den svenska livsmedelsproduktionen och vara en tydlig partner till näringen. För att produktionen ska kunna växa krävs stärkt konkurrenskraft, rimliga ekonomiska villkor och ett tydligt företagarperspektiv. Han lyfte åtgärder som sänkt dieselskatt, djurvälfärdsersättningar och arbetet med Livsmedelsstrategi 2.0, samt pekade på beslutet att införa virtuella djurstängsel som ett exempel på hur teknikutveckling kan effektivisera lantbruket. Samtidigt betonades beredskapsperspektivet – lantbruket är inte enbart en näringspolitisk fråga utan en grundförutsättning för ett starkare civilt försvar.

Tidigare landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och fd statssekreterare Dan Eriksson medverkade via länk där de blickade tillbaka på mjölkkrisen och hur behovet av Mjölkens dag växte fram i en tid av stark ekonomisk press. Det var också i den kontexten arbetet med livsmedelsstrategin tog fart. Tio år senare har initiativet utvecklats från ett krisdrivet forum till en bred plattform för en strategisk dialog.

Under branschpanelen med Sveriges olika produktionsgrenar gavs en samlad lägesbild. Inom nötköttsproduktionen har antalet dikor minskat och åldersstrukturen är en utmaning, trots starkt konsumentförtroende för svenskt kött. Grisproduktionen är relativt stabil men verkar i en pressad europeisk marknad där smittskydd och beredskap är centrala frågor. Växtodlingen beskrevs som ekonomiskt hårt pressad med höga insatskostnader och konkurrens från världsmarknadspriser som svenska producenter har svårt att möta. Fjäderfäsektorn har god efterfrågan men påverkas kraftigt av fågelinfluensa och brist på kläckägg, vilket lett till att stall i vissa fall står tomma trots marknadspotential. Avsaknaden av en statlig salmonellagaranti innebär dessutom att Sverige inte fullt ut kan ta del av EU-stöd vid sanering, vilket ökar den ekonomiska risken. Äggproduktionen präglas av stark marknad men hämmas av långa tillståndsprocesser och smittorisker. Fårnäringen har goda priser och snabb produktionspotential, men möter utmaningar i form av rovdjursproblematik, arbetskraftsbrist och osäkerhet kring framtida villkor. Mjölkproduktionen har haft starka år och tillfälligt ökat antal mjölkkor, men prisnedgångar visar hur snabbt marknaden kan svänga.

Ett genomgående tema var att efterfrågan i flera sektorer är god – men att strukturella hinder bromsar utvecklingen. Långa miljöprövningar, omfattande byråkrati, otydliga regelverk och stora kapitalbehov gör det svårt att investera och ännu svårare för unga att etablera sig. Samtidigt betonades forskningens betydelse. Sverige satsar relativt lite på lantbruksforskning i internationell jämförelse, vilket riskerar att hämma innovation och produktivitetsutveckling.

Framtidens lantbrukare stod i centrum under förmiddagens andra panelsamtal. Diskussionen rörde strukturutvecklingen mot färre men större gårdar, ökade maskinkostnader och växande kapitalbehov. Att ta över eller starta lantbruk innebär stora ekonomiska risker, men också möjligheten att arbeta med något meningsfullt och samhällsbärande. Regelkrångel och nationella tolkningar av EU-regler identifierades som återkommande hinder. Från bankens perspektiv konstaterades att lägre risk ger lägre kostnad, men att många lantbrukare upplever finansieringen som svåråtkomlig, särskilt i mindre verksamheter.

Samtidigt fanns tydliga tecken på framtidstro. Elever från naturbruksgymnasier och studenter från lantbruksutbildningar vittnade om engagemang och vilja att bidra. De efterfrågade gott ledarskap, tydligare arbetsmiljöarbete och bättre spridning av kunskap om lantbrukets betydelse i samhället. Återväxten finns – men förutsättningarna måste förbättras.

– Vi måste göra det enklare för ungdomarna, de är framtiden för de gröna näringarna, svensk livsmedelsförsörjning och livsmedelsberedskap. Ska vi säkra Sveriges livsmedelsförsörjningen måste vi underlätta för nästa generation att ta steget, både ut på arbetsmarknaden och in i lantbruket, säger Bo Selerud.

Den avslutande panelen med representanter från regeringskansliet, LRF, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Hushållningssällskapet, Lyckeby Group och Lantmännen, breddade perspektivet till livsmedelsförsörjning i hela landet. Regional obalans lyftes, särskilt situationen i norra Sverige där antalet producenter minskat kraftigt. I ett förändrat säkerhetsläge handlar beredskap inte enbart om lagerhållning utan om fungerande produktionskedjor från jord till bord. Kapitalförsörjning, forskning, ledarskap och samarbete mellan små och stora aktörer framhölls som avgörande komponenter i ett robust livsmedelssystem.

När representanter från sju partier samlades på scen var målet gemensamt: den svenska livsmedelsproduktionen ska öka. Vägen dit diskuterades genom regelförenklingar, investeringsstöd, lånegarantier och behovet av långsiktighet över partigränserna. Samtidigt betonades att politik och regelverk i slutändan bara är verktyg. I grunden handlar det om människor som vågar satsa – och om ett samhälle som värdesätter en stark inhemsk livsmedelsproduktion.

– Lantbrukets dag visar hur viktig dialogen är mellan näringen och politiken. När vi samlar hela branschen i riksdagen får vi bättre kunskap för att fatta beslut. Fortsatt är den viktigaste frågan hur vi får mer lönsamhet i jordbruket och att vi producerar mer livsmedel i vårt land, menar Magnus Oscarsson.

Tio år efter starten är Lantbrukets dag fortsatt en plattform där praktik möter politik. Utmaningarna är tydliga: lönsamhet, regelbörda, kapitalbehov och återväxt. Men lika tydlig är framtidstron. Frågan är inte om produktionen ska öka – utan hur förutsättningarna ska skapas för att den verkligen gör det.

Text: Ebba Nanker
Foto: Anne Helgesson