Studieresa: Young farmers tour, Teagasc Irland

I slutet av april deltog vår växt- och lantbruksdjursrådgivare Ida Milton i en internationell studieresa till Irland arrangerad av rådgivnings- och forskningsorganisationen Teagasc inom ramen för EU-projektet Grazing 4 Agroecology. Syftet var att fördjupa kunskapen om hållbar betesdrift för mjölkkor, med fokus på minskade näringsförluster, ökad biodiversitet och förbättrad lönsamhet.

Betesstrategier och vallförädling

Resan inleddes med ett besök på Oakpark Breeding Centre där Teagasc och företaget Goldcrop presenterade sina försök med olika sorter av engelskt rajgräs, vitklöver och rödklöver. I Irland dominerar engelskt rajgräs i betesvallarna, till skillnad från Sverige där fler arter används. En vanlig vallfröblandning till bete i Irland består av ca 90 % engelskt rajgräs (med 3–4 olika sorter) och ca 10 % vitklöver (1–2 sorter). Diskussioner fördes kring hur rajgräsets tillväxtpunkt påverkas av beteshöjd och varför den kräver frekvent avbetning för att trivas. Tillväxtpunkten på det engelska rajgräset ligger på ca 4 cm beteshöjd. Djuren bör alltså flyttas när betet är 4 cm högt. Intressant var att de betade sortförsöken för att se hur väl de olika sorterna passade till bete, samt för att se hur smakliga de var.

En ny trend i Irland är ökad användning av rödklöver, särskilt med tanke på stigande kvävepriser. Vallarna hålls även i produktion i upp till 10-20 år med hjälp av stödsådd och hårt betestryck, vilket gynnar bestockning av det engelska rajgräset men också minskar ogräsförekomsten.

Gårdsbesök och praktiska exempel

Vi besökte flera gårdar, bland annat lantbrukaren Paul Bowden i Kilkenny, där 150 mjölkkor betar året runt med minimal kraftfodertilldelning. Betesstrategin bygger på daglig flytt mellan fållor, vilket kombinerar rotationsbete och stripbetning. Kraftfodret innehåller även max 14 % protein, vilket är betydligt lägre än kraftfoder i Sverige. Kraftfodergivan varierade mellan 2–4 kg per ko och dag.

Annat regelverk för kväve gäller i Irland, då de max får sprida 170 kg kväve per ha. Är gårdarna med i det dem kallar för ”derogation”, då de uppfyller vissa restriktioner och krav får de sprida upp till 212 kg kväve per ha. Ekologisk mjölkproduktion är inte så vanlig i Irland. Det finns ca 5 % ekologiska producenter.

På Teagasc Mooreparks forskningsgård diskuterades hur klimatförändringar påverkar betesdriften. Målet är att maximera mjölkproduktion per hektar snarare än per ko. Mjölkavkastningen ligger på ca 6000 kg ECM per ko och år. Mjölkkorna kalvar i mars och går på bete från mars till december. Betesintaget optimeras med hjälp av verktyg som platemeter och grasshopper. Mjölkkorna släpps på bete när betet når en avkastning mellan 1400–1500 kg ts per ha mätt över en höjd på 4 cm.  Varje bete betas av ca 8–12 gånger per säsong. Det går ca 3 veckor mellan varje avbetning. Betet ska helst inte bli över 10 cm då det riskerar att förväxa.

Framtidsfrågor för Irland:

• Öka andelen klöver och örter i vallen (Örter som cikoria och svartkämpar har visat sig öka betesintaget och förbättra mjölkens fetthalt och mineralinnehåll).
• Minska kväveanvändningen
• Höja mjölkavkastningen per hektar
• Sänka klimatavtrycket

Avslutning och reflektion

Resan avslutades med Grazing 4 Agroecology Awards, där svenska lantbrukarna Anna och Anders Carlsson från Skogsgård i Halland prisades till Sveriges betesmästare. Det var ett värdefullt tillfälle att utbyta erfarenheter med rådgivare och lantbrukare från hela Europa.

Irlands betesdrift är starkt systematiserad och fokuserad på långsiktig hållbarhet. Mjölkproduktionen styrs efter betesdriften. Jag tar med mig nya insikter om vallförädling, fållindelning och hur vi i Sverige kan anpassa våra system för att bättre utnyttja betet – både på ett ekonomiskt och hållbart sätt.

Vallskördemaskin för att mäta avkastningen på sortförsöken

Rotationsbete

Sortförsök som betades av kvigor