Samodling ger många vinster – men vägen dit är komplex

Hushållningssällskapet Skåne deltar i Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) fyraåriga EU-projekt IntercropVALUES. Målet med projektet är att undersöka hur en större mångfald av grödor kan stärka lantbrukets miljömässiga och ekonomiska hållbarhet.

– Projektet syftar till att utveckla livskraftiga värdekedjor baserade på samodling i hela Europa och i delar av Afrika. Projektet ser till hela kedjan, från odling till färdig produkt, berättar Chandra Venables, projektledare på Hushållningssällskapet Skåne.

Inom projektet finns Co-innovation Case Study 2 (CICS2), där Hushållningssällskapet Skåne fungerar som en länk mellan internationell forskning och svenska aktörer i livsmedelskedjan för samodlade system av baljväxter och spannmål.

Utmaningar från åker till marknad

En viktig del av arbetet är att identifiera och hantera hinder i värdekedjan. Det handlar bland annat om krav på att grödor ska vara helt rena och separerade i förädling och handel, vilket gör samodling svårare. Även kunskapsbrist och logistiska utmaningar spelar in.

– Övergripande fokuserar mitt arbete på att överbrygga gapet mellan teknisk kunskap och praktisk implementering av samodlingssystem. Fokus ligger på att förstå befintliga värdekedjor för samodling och varför dessa system ännu används i begränsad utsträckning av lantbrukare, förklarar Chandra.

Chandra Venables berättar att arbetet har varit intressant på flera sätt. Dels som en utforskning av de många baljväxtrelaterade projekt som har föregått det nuvarande – och som på olika sätt har lett fram till att de deltar i detta projekt. Hon lyfter att det finns en rik historia av baljväxtfrämjande initiativ, som Skåne Bönor, Svenska Bönor, Lokala Baljväxter-nätverket (LoBa), Bönan till Bordet och diverIMPACTS. Intresset för att öka den lokala produktionen och konsumtionen av baljväxter är alltså inte nytt.

– Det har varit intressant att se de många baljväxtrelaterade projekt som har föregått detta.

Stora fördelar – men inte utan utmaningar

Samodling lyfts ofta fram som ett system med många fördelar.

– Konceptuellt är samodling av baljväxter med spannmål i hög grad ett win-win-system. Samtidigt kan skörden för båda grödorna bli något lägre jämfört med om de odlas var för sig, men detta kompenseras ofta av fördelar som förbättrad kväveeffektivitet, bättre ogräskontroll, lägre skadedjurstryck och i vissa fall förbättrad vattenanvändning, säger Chandra och tillägger:

– Samodling kan också stabilisera odlingssystemet, till exempel genom att spannmål minskar liggsäd i baljväxterna, vilket kan öka den skördbara avkastningen.

Men i praktiken är det mer komplicerat.

– En av de största utmaningarna är efterhantering, särskilt sortering. Blandade grödor behöver separeras innan de kan gå in i konventionella värdekedjor, och detta kan vara en logistisk och ekonomisk barriär. Det finns också farhågor kopplade till livsmedelssäkerhet, såsom allergenkontaminering.

Samtidigt kan utmaningarna skapa nya möjligheter.

– Vissa fallstudier undersöker blandade produkter, till exempel mjöl som medvetet innehåller en andel baljväxtprotein. Detta kan öka näringsvärdet och skapa nya typer av produkter, särskilt när man arbetar nära förädlare och bagare, förklarar Chandra.

En annan utmaning handlar om kunskap.

– Även om fördelarna är väl förstådda vetenskapligt finns det fortfarande begränsad praktisk kunskap om hur samodling ska tillämpas i olika sammanhang – till exempel vilka grödkombinationer som fungerar bäst och hur de passar in i befintliga odlingssystem.

Mer än bara ärtsoppa på torsdagar

Trots en viss tradition av baljväxtkonsumtion i Sverige är efterfrågan fortfarande begränsad.

– Personligen ser jag en stark tradition av att äta baljväxter i vissa sammanhang, till exempel att äta ärtsoppa på torsdagar. Det finns alltså en tydlig baljväxtkultur, men den är något begränsad. Om marknaden efterfrågar baljväxter kommer produktionen att öka, säger Chandra.

Hon fortsätter:

– Om en gröda är lönsam för lantbrukare, då kommer lantbrukare att producera den. Så på många sätt styr marknadens efterfrågan produktionsnivån. Nästa steg blir då att öka efterfrågan, och det blir snabbt ganska komplext.

Frågan om hur efterfrågan ska öka saknar enkla svar.

– Detta är en mycket komplex fråga. Vi återkommer ofta till utbud och efterfrågan. Om det finns en efterfrågan kommer lantbrukare att producera. Men då uppstår frågan: hur ökar vi efterfrågan hos konsumenter?

Det finns redan flera initiativ som försökt påverka utvecklingen.

– Skåne Bönor, Svenska Bönor, LoBa och Bönan till Bordet visar att det inte finns någon enkel lösning. Kanske skulle ökad konsumtion drivas både av miljöskäl och av ekonomi – till exempel om animaliskt protein blir dyrare.

Samtidigt finns det lantbrukare som i dag använder samodling, främst inom foderproduktion där exempelvis frågor kring kontaminering är mindre problematiska. Det finns också nischade värdekedjor för livsmedel baserade på samodling, till exempel genom aktörer som Nordisk Råvara.

– Men frågan kvarstår: Hur kan samodling bli mer etablerat och få en bredare användning?

Fakta: IntercropVALUES

IntercropVALUES är ett EU-finansierat forskningsprojekt som pågår i fyra år. Projektet undersöker hur samodling kan bidra till mer hållbara och resurseffektiva jordbrukssystem.

Målet är att utveckla fungerande värdekedjor för samodlade grödor i Europa och delar av Afrika. Totalt ingår 13 fallstudier där forskare och aktörer samarbetar för att hitta lokalt anpassade lösningar.

I Sverige arbetar Hushållningssällskapet Skåne tillsammans med SLU med fokus på samodling av spannmål och baljväxter.

Fakta: Co-innovation Case Study 2 (CICS2)

CICS2 är en av 13 fallstudier inom EU-projektet IntercropVALUES. Här samarbetar forskare och aktörer för att utveckla och testa samodling i praktiken, utifrån lokala förutsättningar.

Den svenska fallstudien fokuserar på att skapa en fungerande värdekedja för samodling av spannmål och baljväxter, till exempel vete–ärt och korn–åkerböna.

Vad krävs för att fler ska börja med samodling i Sverige?

• Minskad ekonomisk risk: Subventioner och stöd för icke-traditionella odlingsmetoder kan underlätta införande.
• Ersättning för ekosystemtjänster: Ge krediter och stöd för odling som gynnar biologisk mångfald i landskapet.
• Maskin- och resursdelning: Skapa nätverk där lantbrukare kan dela utrustning för skörd och sortering.
• Fokus på fodergrödor: Samodling kan ha särskilt stor potential inom foderproduktion.
• Nya grödor och användningsområden: Möjligheter att kombinera med nya grödor, exempelvis industrihampa.
• Utbildning för lantbrukare: Mer kunskap om praktiskt genomförande såsom såtid, fröblandningar och skörd.
• Konsumentutbildning: Öka förståelsen för miljöfördelar, inte bara direkta konsumentnyttor.
• Öka den allmänna kunskapen: Samodlingens fördelar är mindre kända än exempelvis växtbaserad kost.

Samodling av havre och lupin. Foto: Raj Chongtham Iman, SLU