Hur snett får det bli?

KRÖNIKA Gåvor under livstiden kan få kostsamma följder vid dödsfall.

Laglotten är hälften av arvslotten. Finns det två barn är varje barns arvslott hälften av kvarlåtenskapen. Om värdet av en gåva som har givits under livstiden är högt i förhållande till vad som återstår i dödsboet kan syskon till gåvotagare åberopa ett särskilt laglottsskydd (7:4 ÄB).

Det är inte självklart att syskon kan vinna framgång med åberopande av skyddet, det är bara gåvor som kan anses ha syftat till att ordna med successionen som träffas. Om en gåva träffas av skyddet ska gåvans värde vid arvskiftet ingå i beräkningen. Skyddet kan innebära att gåvotagaren tvingas återlämna del av gåvan eller värdet för att dennes syskon ska få sin laglott. Vid framgång med ett krav enligt
ovan kan det bli så att hänsyn inte tas till kompensation som syskon erhållit eller att hänsyn som mest tas till värdet vid kompensationstillfället.

I teorin skulle en gåva av en fastighet som vid det aktuella tillfället var värd 6 miljoner kronor (som belastades av latent skatt på 1,5 miljoner kronor och som övertogs mot en ersättning om tre miljoner kronor) vid beräkningen av eventuell laglottskränkning ingå med dagens värde (exempelvis 13,5 miljoner kronor efter skatt) samtidigt som hänsyn kanske inte skulle tas till en kompensationsgåva till mer än värdet vid kompensationstillfället. Ponera att kompensationen till syskonet var en miljon kronor (i en familj med två barn), motsvarande 2/3 av fastighetens värde vid gåvotillfället efter (latent) skatt och ersättning (1,5 miljoner kronor) eller 40 procent av gåvornas sammanlagda värde. Om det i dödsboet finns 300 000 kronor och laglottsskyddet åberopas skulle laglotten kunna komma att beräknas som en fjärdedel av 14,8 miljoner kronor (13,5 mkr + 1 mkr + 0,3 mkr), det vill säga 3,7 miljoner kronor, varav 2,7 miljoner kronor skulle återstå att erhålla. Tas hänsyn till ersättningen vid gåvotillfället minskar laglotten med 750 000 kronor (en fjärdedel av tre miljoner kronor).

Hade det varit rimligt att istället ta hänsyn till att mottagaren av fastigheten bara erhöll en fjärdedel av fastighetens värde efter skatt och ersättning i gåva – att det borde vara en fjärdedel av värdet idag som skulle ingå? I NJA 1973 sidan 687 tog HD hänsyn till värdeökning på grund av gåvotagarens arbetsinsats – varför skulle hänsyn inte tas till värdeökning på grund av kapitalinsats? Hade det varit rimligt att även ta hänsyn till att kompensationen motsvarade två tredje delar av fastighetsgåvan vid tillfället, det vill säga att enbart 1/12 (=1/3 x 1/4 ) eller 500 000 kronor av sex miljoner kronor av dagens värde skulle ingå vid beräkningen av eventuell laglottskränkning? Ponera att syskonet de facto fått lika mycket (1,5 miljoner kronor) – hade det varit rimligt då? Nämnda frågor saknar självklara svar men må beaktas vid generationsskiften.

Emmi Larsson och Fredrik Stolt, jurister på Hushållningssällskapet Juridik