Exkursion: skogsbilväg

I raden av skogliga träffar som Hushållningssällskapet anordnar i projektet ”Kunskap för framtidens skogar”, hölls den 11 september en träff angående skogsbilvägar.  I ett framtida klimat med färre tjälperioder och längre perioder av regn, kommer vägar spela stor roll för hur tillgänglig skogen är under så stora delar av året som möjligt.

Vägträffen hölls i Habo kommun i skogarna norr om Furusjön. Exkursionen var förlagd till tre vägar, alla byggda de senaste 10 åren. Exkursionsgänget samlades på gården Äskedalen och Anna Eriksson och Sven-Eric Dahlson från Hushållningssällskapet hälsade deltagarna välkomna.

Väg genom besvärlig terräng

Den första skogsbilvägen som var föremål för dagens träff, var en väg som byggdes år 2015. Marcus Eskdahl, som är delägare i vägen, berättade att ett större område skulle slutavverkas i samband med ett fastighetsköp. Den köpta fastigheten var i avsaknad av skogsbilväg och där fanns enbart vissa traktorvägar.

För att komma åt den slutavverkningsbara skogen och minimera skotningskostnaden beslöts att väg skulle byggas. Förutom besvärande inslag som storblockig terräng fanns även ett torvmarksparti som behövde passeras. Allt virke som inte var sågtimmer och som föll ut i och med avverkning av väggatan, användes som kavelbro tillsammans med ris för passagen över torvmarken. När vägkroppen var byggd lades det på ett bärlager bergkross i fraktionen 0-90 mm. Hela vägsträckan uppgick till dryga 1200 m.

Johan Lönnbladh, som var den som byggde vägen, berättade bland annat att vägtrummor helst inte läggs på torvmark, utan hellre, där torvmarken går över i fastmark. Sen gör man anslutningsdiken fram till trummorna. Vägen hade aldrig påförts något slitlager, vilket hade gjort vägen ojämn efter hyvling med spridda stenar på körbanan. Vägpartiet över torvmarken såg, så här nära 10 år efter byggandet, helt intakt ut och någon fiberduk hade inte använts.

Brant väg och bäckpassage

Dagens andra väg var en väg om ca 900 meter anlagd år 2022. Höjdskillnaden mellan vägens början (307 m.ö.h.) fram till vändplanen (282 m.ö.h.) är 25 m. De första 350 metrarna av vägen faller 22 m. Marcus, som är ägare till vägen, hade konstaterat att timmerbilar ”hackat” vägen liknande en tvättbräda, när de skulle ta sig uppför. Inte heller på den här vägen hade något slitlager ännu lagts på.

Då vägen tillviss del gick i sidoslänt hade en lite extra bred väggata huggts upp, vilket gjorde att man även fick tillgång till stor andel massor för vägkroppens uppbyggnad.

Marcus berättar vidare att det förts diskussion att ansluta skogsbilvägen till samfällighetsväg lite längre söderut. Då hade båtnaden för vägen blivit aningen sämre, då man skulle hamna allt för nära fastighetsgräns.

Strax före vändplanen, där förövrigt kaffe med tilltugg inmundigades, passerade vägen en bäck. Bäcks vattenföring medförde att avgift för tillståndspliktig vattenverksamhet behövde betalas. Nu låg här en 500 mm:s trumma och här påtalades vikten av att tänka på maxflöden och kanske även beakta framtida ökade flöden. I aktuellt område på Sydsvenska höglandet förekommer stundom snörika vintrar med efterföljande stor vårflod.

Dikena på den branta delen av vägen hade försetts med avbrott/klackar och intilliggande trummor för att begränsa vattenflödet i dikena. Där vägar går i långa slänter är det fördel att göra avbrott och klackar för att bromsa vattenhastigheten i dikena. Annars ökar risken att vägkroppen förstörs.

När vägar byggs poängterade några av deltagarna vikten av ställplatser för maskiner samt avfarter från vägen, ut i de olika bestånden längs med vägen.

Gemensam väg

Sista vägen att titta på för den här skogsträffen, var en väg som anlades under hösten 2023. Förutom att vägkroppen hade packats av grävmaskin, självpackades vägen dessutom av tjälen under den gångna vintern.
Vägen hade byggts över en fastighet och avslutats med en vändplan på en annan fastighet. Största delen av vägen utgjorde samma sträckning som en basväg. Vägen, drygt 500 meter lång, passerar två mindre torvmarksområden, där gängse 300 mm:s trummor lagts. Martin Enell, som byggt vägen, anser att för små dimensioner på trummor orsakar problem med igensättning. För små trummor är dessutom svårare att rensa vid behov.

Den här vägen hade byggt utifrån och in, tvärtemot de två första vägarna som byggt inifrån och ut. Martin Enell, som byggt den här vägen, föredrog detta arbetssätt. I de fall man har att göra med ganska torrt vägbyggnadsmaterial fungerar det bra att bygga väg utifrån och in. Fördelen att börja längst in och bygga vägkroppen inifrån och ut, är i de fall då byggmassorna är blöta och fuktiga. Då slipper grävmaskinen köra på den färdigställda vägkroppen.

På aktuell väg hade ett förhållandevis tjockt bärlager lagts på. Före det att ett slitlager tillförs, ska bärlagret jämnas till. Johan nämnde att ett bra riktmärke för hur mycket bärlager som normalt behöver läggas på är 1 ton per löpmeter väg. Det gör ungefär 7-10 cm bergkross.

Slitlagret, som läggs på bärlagret, är till för att underlätta framtida underhåll med vägsladdning. Slitlagret bör vara av fraktion 0-18 mm.

Servitut och skötselavtal

Den här vägen berör två fastigheter och frågan kom upp om servitut och skötselavtal. Undertecknad redogjorde för att det både finns ett skötselavtal och korsvisa servitut att använda hela vägen.

För att ett servitut ska vara tydligt mot tredje man förordas att man låter skriva in avtalsservituten hos lantmäteriet, så att de syns i fastighetsregistret. Modernare officialservitut, som skapas vid lantmäteriförrättningar, kommer med i fastighetsregistret per automatik. Fördelen med avtalsservitut är att parterna själva kan göra ändringar mycket enklare och framför allt till lägre kostnad. Att ändra ett officialservitut kräver lantmäteriförrättning.

Kunskap

Deltagarna fick med sig ett faktablad om vägar och förhoppningsvis nya kunskapar, tips och idéer inför eventuella framtida vägbyggen.

Text: Sven-Eric Dahlson, Hushållningssällskapet