Så snabbt räknar gymnasiet hem solpanelerna

Installationen hade föregåtts av många funderingar om vilket tak och hur stor den möjliga anläggningen skulle vara. Nu vet vi också med säkerhet hur det ekonomiska utfallet blev. Tidningen Skånska Lantbruk har redogjort för detta i sin tryckta tidning och här delger vi artikeln.

I slutet av november 2017 togs en solcellsanläggning i bruk i Önnestad. Processen för att komma till färdig anläggning drog på allvar igång i slutet av 2016 då Markus Stenberg som skolans dåvarande gårdsmästare kontaktade Sven Fajersson. Tanken var att det nog borde vara både lönsamt men också något som har framtiden för sig och därmed högst passande på ett naturbruksgymnasium.

Det visade sig att Sven tidigare gett Nils Helmersson, energirådgivare på HIR Skåne, i uppdrag att göra en ansökan om bidrag till solceller som skulle kunna användas någonstans i koncernen. Tillsammans med Nils utreddes lönsamheten för en anläggning i Önnestad.

Välj rätt tak

Frågorna som behövde redas ut var framförallt vilket tak som var mest lämpligt och hur stor skulle anläggningen vara. Att det fanns flertalet tak i lämpligt väderstreck rådde det aldrig några tvivel om, men skulle det ha någon betydelse vilket tak som användes? Det visade sig ha stor betydelse. Anledningen till detta var att skolan har flera olika elabonnemang. Frågan var då: vilket är bäst att koppla anläggningen till? Effektabonnemanget som förser jordbruket i Önnestad med ström, effektabonnemanget som förser skollokalerna med ström eller att montera en anläggning på Olahus som är en mindre jordbruksanläggning med 35 amperes säkring.

Skatten avgjorde

För de flesta är frågan om taket med bäst lönsamhet en fråga om taklutning, söderläge och kortast möjliga kabel. I Önnestad blev det skattefrågan som huvudsakligen avgjorde. På Olahus fanns fördelen att huvudsäkringen var av sådan storlek att skolan skulle klassas som mikroproducenter, vilket gav fördelen att man skulle få tillbaka 60 öre per kilowatt av strömmen som skickades ut på elnätet. Detta var något som man skulle gå miste om i de andra alternativen. På jordbruksanläggningen i Önnestad kunde konstateras att strömmen var billig och att man skulle få dåligt betalt för den sålda strömmen. Att effektavgiften var relativt dyr hjälpte inte i det här fallet.

Sista alternativet var att placera anläggningen för att försörja skollokalerna, detta visade sig snart vara ett riktigt ”drömläge”. Det enda man hade mot sig var att huvudsäkringen var så pass stor att skolan inte skulle klassas som microproducenter och därmed få dåligt betalt för såld el. Fördelarna vägde dock upp med råge. Det mest lämpliga taket till detta abonnemang var ett före detta kostall med i princip rakt söderläge med 45 graders taklutning. Kabeln i huset var för klen men när huvudcentralen var placerad endast 10 meter från byggnaden innebar det att kostnaden för kabel ändå blev begränsad. Strömmen på detta abonnemang kunde med enkelhet klassas som dyr eftersom skolverksamheten varken ger möjlighet att söka återbetalning på punktskatt eller möjlighet att lyfta momsen. Konklusionen av kalkylen blev att värdet av besparad el blev drygt dubbelt så stor på denna anläggning jämfört med om den skulle uppföras på den rena lantbruksdelen med effektabonnemang.

Spännande efterkalkyl

Frågan som sedan återstod att besvara var hur stor skulle anläggningen vara. En begränsning är normalt att man inte ska producera mer än vad man förbrukar på abonnemanget, vilket i detta fall innebar att skolan hade möjlighet att installera en anläggning på över 300 kW. Första begränsningen var dock takets storlek. Skulle man då ”maxa taket”? För att ta reda på detta var man tvungna att titta närmare på när strömmen förbrukades på anläggningen. Detta eftersom en sparad kWh var värd över 80 öre och en såld kWh var värd runt 40 öre kunde det snabbt konstateras att försäljning inte var huvudspåret. En frågeställning som då blev av stort intresse var hur mycket ström förbrukas när solcellerna producerar som mest. Eftersom skolbyggnadernas förbrukning i sammanhanget är starkt begränsade under sommarlovet blev detta en rejält begränsande faktor. Slutligen kom man fram till att en anläggning kring 55 kW var den mest lönsamma i dagsläget. Offerter från tre olika välrenommerade leverantörer togs in och jämfördes vilket ledde fram till ett avtal med Svea Solar där de förband sig att leverera och driftsätta en anläggning på 54,3 kWh senast sista december 2017.

Kalkylen visade på att anläggningen skulle vara betald efter tio år.

Efter att ha gjort en efterkalkyl för perioden 2018–2019 kan nu Markus Stenberg konstatera att om prisläget på el under dessa två år skulle vara representativt även för 2020–2024 kommer anläggningen att vara intjänad på sju år.