Rådgivning i förändring, Krönika ATL
Runt om i Sverige hjälper rådgivare lantbrukare med att utveckla sina företag. Rollen som rådgivare utvecklas hela tiden. Det vittnar många om. Just nu går det i rask takt: digitalisering, ökad byråkratisering och tuffare konkurrens förändrar rådgivarnas arbetsuppgifter.
Tre studenter vid SLU — Emil Månsson, Martin Enström och Josefine Lundblad — har inom ramen för Hushållningssällskapets och Lantmännens gemensamma mentorsprogram funderat över rådgivarrollen. De har analyserat ett 30-tal platsannonser och undersökt vilka egenskaper arbetsgivarna efterfrågar.
Topp tre är ”självgående”, ”social kompetens” och ”samarbetsförmåga”. Egenskaper som inte var i ropet på samma sätt för 10—15 år sedan.
Framtidens rådgivare och specialister får nya uppgifter. Om 10 år kan topp tre i platsannonserna i stället vara ”digital kompetens”, ”affärsmässighet” och ”förmåga att arbeta i team”. Rådgivarna har förhoppningsvis agronom-eller lantmästarutbildning. Men om trenden fortsätter med få sökande till SLU får vi snart se många rådgivare med andra utbildningar.
Under lång tid har rådgivare förmedlat kunskap mellan främst forskningen och det praktiska lantbruket. Rådgivaren har läst rapporter, studerat fältförsök och deltagit i seminarier med andra rådgivare och forskare. Kunskapen har sedan förmedlats vidare till lantbrukare runt om i landet.
Nu är rådgivarrollen på väg bort från att främst handla om att förmedla och överföra kunskap. Kunderna, det vill säga lantbrukarna, kan i princip få samma kunskap via internet och andra källor. Rådgivarens uppgift blir då i stället att välja ut, värdera och tolka forskning och kunskap för att hitta rätt åtgärder till den enskilda gården.
I takt med att lagar och regler har ökat är rådgivaren också den som allt mer informerar lantbrukaren om vad som gäller. En växtodlingsrådgivare jag pratade med nyligen menar att han numera är mer säkerhetsrådgivare än växtodlingsrådgivare. Risken finns att det är viktigare att sprutjournalen är rätt ifylld än att man diskuterar vad som ska bekämpas och hur det ska göras.
En undersökning finansierad av SLF och utförd av Hushållningssällskapet i Halland visar till exempel att ett lantbruksföretag behöver föra 22 olika journaler och söka 36 olika tillstånd. Antalet lagar och regler ökade med 120 procent mellan 1996 och 2016. Inte konstigt att rådgivarens arbete alltmer handlar om att informera och ge råd utifrån gällande lagstiftning.
Dessutom blir det allt vanligare med rådgivning kopplad till olika former av tjänster eller produkter. Att koppla på lite rådgivning blir ett sätt för företagen att locka nya kunder och behålla gamla.
Men det finns inga gratisluncher! Rådgivning och kunskap har alltid ett pris. Antingen betalar man för rådgivningen direkt — eller så gör man det via en vara eller tjänst.
Självständig och oberoende rådgivning utan några säljintressen är självklart det som även i framtiden är det bästa valet för de lantbrukare som vill utvecklas. Att sitta i knäet på olika leverantörer är ingen bra utsiktspunkt när man ska köra in i framtiden med sitt företag.
Jesper Broberg
Förbundsdirektör – Hushållningssällskapens förbund