Pappersprodukt eller lyft för livsmedelssektorn?

Regeringen beslutade 2017 om en livsmedelsstrategi med sikte på 2030. Så långt är allting väl – men vad har hänt?

När svensk matproduktion debatterades under årets Almedalsvecka var Livsmedelsföretagen, Svensk Dagligvaruhandel och LRF överens om att svenska myndigheter hämmar utvecklingen. Landsbygdsministern, övriga politiker och myndighetschefer höll med om att det går att göra mycket mer för att främja den svenska livsmedelssektorn.

Ica berättade om de senaste årens kraftiga uppsving för svenskproducerat. 90 procent av Icas kött har nu svenskt ursprung, inklusive charkråvaran i egna varumärken. För några år sedan var siffran för kött 80 procent och charkråvara 55 procent.

Det är en fantastisk utveckling. Nu är det också hög tid för obligatorisk ursprungsmärkning av kött på restauranger.

Men det här räcker inte för att öka den svenska livsmedelsproduktionen – ett övergripande mål i livsmedelsstrategin. Det är inget fel på skrivningarna, men det måste bli verkstad! Då krävs ökat fokus på primärproduktionen och aktivt arbete i alla regioner i landet.

Regeringens handlingsplan för 2017–2019 märktes i stort sett inte alls hos våra lantbruksföretag. I juni presenterade Jordbruksverket och Tillväxtverket förslag till handlingsprogram för 2020–2025. Det innehåller bra ambitioner med pengar till mer tillämpad forskning, stärkt företagarperspektiv och mer satsningar på offentliga måltider och export.

Alla pusselbitar måste vara på plats för att livsmedelsproduktionen ska kunna öka. Insikten ser ut att finnas i handlingsplanen. Men då går det inte att sänka EU-stöden kraftigt. Trots det driver regeringen på för minskad EU-budget och minskade stöd till lantbruket.

Samtidigt som regeringen arbetade fram strategin på det nationella planet började regionala livsmedelsstrategier ta form i länen. Men arbetet går i olika takt och verkar inte ha riktigt samma mål.

Dalarna fick en strategi först i somras. Andra län har en – på pappret i alla fall – även om det inte händer så mycket. Kalmar är ett av de län som har kommit längst, bland annat tack vare att en person med lång erfarenhet av livsmedelsindustrin leder arbetet. Det krävs bättre styrning av regeringen om det ska hända något i hela landet.

På flera håll domineras arbetet av gratisrådgivning till småskaliga livsmedelstillverkare. Inget fel på det – men det har vi arbetat med i 30 år. Det behövs nya typer av insatser där även de stora företagen och primärproducenterna finns med för att det ska gå att öka produktionen. Dessutom krävs tydliga och mätbara mål för ökad självförsörjningsgrad inom en inte alltför avlägsen framtid för att det ska bli resultat.

I dag drar olika aktörer i kedjan från jord till bord åt lite olika håll. Alla måste hjälpas åt om strategin ska kunna bli ett lyft för livsmedelssektorn och inte stanna vid pappersprodukt.

Mats Pettersson, vd Hushållningssällskapet Gotland.

Mats Halling, vd Hushållningssällskapet Kalmar Kronoberg Blekinge.