Karlstad Gille besökte Ridgedal Permakultur
För två år sedan kom de till Värmland för att bygga en verksamhet där det självklara men komplexa samspelet mellan oss, djuren och naturen är utgångspunkten. Idag är Ridgedale i Västra Ämtervik ett annorlunda jordbruk där man lär människor från hela världen att bygger permakultur, det vill säga permanent kultur. I september samlades en skara nyfikna gillesmedlemmar på gårdsplanen hos Yohanna och Richard och bjöds in till en inspirerande guidning.
Permafrost vet vi var det är. Iskallt och fruset, jämt. Men permakultur är något annat; ett sätt att bruka jorden som ligger så nära naturens egen funktion att det blir ett hållbart system.
Med kunskap, erfarenhet och engagemang i detta kom Richard Perkins och Yohanna Anselem till Värmland för två år sedan och köpte gården i Västra Ämtervik.
Niklas Kullik berättar om gårdens grönsaksodlingar och försäljningen av grönsakslådor till allmänheten.
– Vi valde Värmland för att det finns så mycket utrymme och oanvänd mark här och läget på just den här gården var perfekt för oss. Vi jobbar med att skapa micro-klimat på gården exempelvis genom att med växtlighet skapa vindbarriärer. Så dalens läge, vindriktningar och väderstreck spelar stor roll, förklarar Yohanna medan vi förflyttar oss från odlingarna av kål och ärtor till gårdens egen damm.
På Ridgedale har paret byggt upp två parallella spår. Det ena att producera regional mat, det andra att hålla kurser i permakultur. Avsikten är att bygga ett skandinaviskt kunskapscenter i ämnet och kurserna har redan dragit flera hundra internationella deltagare. Stora delar av guidningen får vi till oss på engelska av en utav de många volontärarbetena på gården, Niklas Kullik från Tyskland, som spenderat flera säsonger på Ridgedal.
– För mig, för oss, är det långsiktiga viktigt. Vi planterar träd nu som ska bära frukt om 20 år. Jag tror att det här sättet att skapa för kommande generation har gått förlorat, men vi vill återuppta ett liknande tankesätt, säger Niklas.
Vi hinner titta på dammen, prata kort om alternativa inkomstkällor från skogen och skymta de stora grisarna i grangallringen innan vi stannar en stund vid de mobila kycklingburarna och hönshusen.
– Vi började tidigt med kycklingar och ägg. Kycklingarna betar i inhägnader som kontinuerligt flyttas runt, därmed äter de mer gräs än vanliga kycklingar och bidrar dessutom till att gödsla jorden. Både köttet och äggen får en annan näringstäthet än i vanlig uppfödning. Syftet är inte huvudsakligen att producera animalier, utan att hålla igång en sund produktion av gräs. Vi ställer oss ofta frågan hur vi kan använda djurens naturliga beteenden för att tjäna våra och naturens syften, berättar Niklas.
Innan vi bjudas in till gårdens jurta för fika och en avslutande frågestund hinner vi titta in i hönsslakteriet och i växthuset fyllt med tomatplantor. Kvällen avrundas med en spontan gårdsförsäljningar och flera nöjda medlemmar kunde åka hem med såväl ny energi och inspiration som nyskördade grönsaker och grönbetesägg.
Yohanna och Ragnar vid entrén till jurtan.