Grisen – ett flockdjur

Grisen är ett flockdjur som i naturlig miljö lever i grupper med 3-5 närbesläktade suggor och dess avkommor. Honorna stannar kvar i flocken de föds i, medan hangrisarna däremot lämnar modersflocken redan när de blir könsmogna.

Äldre galtar lever oftast ensamma, medan de yngre ibland kan bilda en egen mindre flock under en period. Galtarna ansluter sig sedan till suggorna under brunstperioden.

Socialt sett är flocken är mycket stabil och det är mycket sällan ett främmande djur integreras i gruppen. Skulle grisar från olika grupper blandas blir det oftast intensiva slagsmål och det tar tid innan en ny rangordning är skapad och den sociala stabiliteten återskapad.

Stark hierarki

Grisar har nämligen en strikt rangordning och det är de största och äldsta djuren som är högst i hierarkin. Digivande suggor är oftast högre i rang än sinsuggor och galtar vanligtvis högre än suggor. Grisarna kommunicerar främst med lukt och ljud, medan synen inte är så bra.

Den allmänna uppfattningen är att grisar inte ser så långt och troligen uppfattar de rörliga föremål lättare än stillastående. Grisen prioriterar att kunna upptäcka om någon fara närmar sig från något håll, snarare än att ha en stor del av synfältet där avståndsbedömningen är bra. Grisens ögon sitter som bekant på sidorna och ger därför ett synfält som är 310 grader. I horisontalplanet har grisarna ett stort synfält och det blinda området bakåt är bara ca 30°. Det område där grisen kan se med båda ögonen samtidigt, binokulärt seende, som är viktigt för avståndsbedömning är däremot litet.

Grisens sinnen

Grisar har vissa visuella ”hotsignaler” som de kan läsa av hos varandra. Grisar reagerar när andra grisar reser ragg och på positionen på öron och svans. En rädd gris signalerar sin rädsla genom att stryka öronen bakåt och en aggressiv gris visar sin ilska genom att resa öronen rakt upp. Signalerna om ilska och underkastelse kan uppfattas av grisen.

Allt talar för att synen har en mycket mer begränsad betydelse för grisar än människor utan de använder synen som ett komplement till hörsel och luktsinne.

Grisen har framför allt ett mycket väl utvecklat luktsinne och kan med hjälp av dofter förmedla både identitet, känslotillstånd och avsikter. Till exempel vid konflikter kan en gris avge dofter som visar att han underkastar sig. De har även ett 20-tal hörselsignaler som de kan förmedla sig med, vilket är en anpassning till ett liv i en tät vegetation och möjligheten att vara nattaktiv.