Hushållningssällskapets inspel till Livsmedelsstrategi 2.0

Hushållningssällskapet ser mycket positivt på ett omtag av den nu gällande Livsmedelsstrategin. Uppdatering, konkretisering samt förnyade mål är efterlängtade. Livsmedelsstrategi 2.0 behöver ha tydligare förankring och acceptans i näringen samt ett väsentligt större genomslag, förankring på regional nivå och en förstärkt finansiering av genomförandet.

Med en tydlig inriktning på konkreta åtgärder ser vi möjligheten att stärka lönsamheten i framför allt de primära leden av produktionen. För att få effekt på insatserna måste det bli betydligt fler företagsspecifika stimulanser till lantbruk och livsmedelsindustri, såsom investeringsstöd och kompetenscheckar, så att företagen kan välja den kompetensutveckling man har behov av för att skapa lönsamhet.

Samtidigt anser Hushållningssällskapet att samhällets behov av ett robust lantbruk med hållbarhet i kristider är en väsentlig del av framtidens Livsmedelsstrategi då omvärlden snabbt förändrats inom flera viktiga områden de senaste åren. Det kräver en annan typ av konkreta åtgärder från samhällets och EU:s sida, men åtgärderna måste också i hög grad samverka med lönsamhet och produktion.

Här föreslår Hushållningssällskapen företagsspecifik rådgivning för lantbruksföretag, att kartlägga behovet för varje enskilt lantbruk och primärindustri, samt ge myndigheterna i Sverige en realistisk bild över uthålligheten i livsmedelskedjan.

Med en sådan rådgivning som grund ska de gröna företagen kunna söka investeringsstöd inom och/eller utom landsbygdsprogrammet för att öka graden av uthållighet i kris. Exempel på det kan vara stöd för investering i solceller, vindkraft, biogas, fossilt drivna elkraftverk eller lösningar med ackumulatorer för att upprätthålla produktionen. Andra områden kan vara att säkra tillgången på vatten i djurföretag och primärindustri samt lagerhållning av för företagets drift nödvändiga förnödenheter.

En lönsam, vital och utvecklingsbenägen livsmedelsproduktion i vardagslag är den viktigaste garanten för att det ska finnas möjlighet att försörja vår befolkning i tider av oro och kris.

Hushållningssällskapens över tvåhundra år långa uppdrag, att med oberoende kunskap, fakta och vetenskap utveckla primärproduktion och landsbygd genom rådgivning och utbildning, lägger grunden för de områden med åtgärder vi gärna lyfter fram. De grundläggande förutsättningarna för lönsamma och konkurrenskraftiga areella näringar över tid behöver utgöra basen för Livsmedelsstrategin 2.0.

1. Ett konkurrenskraftigt, robust och lönsamt svenskt lantbruk

Konkreta förslag
I den strategiska planen önskar vi:

  • Vi behöver tänka helhet och i långsiktiga strategier vid utlysningar, och inte arbeta i kortsiktiga projekt eller isolerade och uppstyckade utlysningar.
  • Öka andelen och budgeten, men inte nödvändigtvis takbeloppen, för investeringsstöden i landsbygds-programmet och minska kraftigt alla mer eller mindre ospecifika projekt och
  • Investeringsstöd skapar mer långsiktig nytta och uthållighet på gården än att delta i projekt eller mer eller mindre skapade kompetensutvecklingar och samverkans dito.
  • Ställ tydliga krav på produktivitet i investeringsstöden och gynna yngre i avsevärt högre grad för att driva på och därigenom öka möjligheterna att lyckas genomföra generationsskiften och/eller företagsförvärv för nästa generation lantbrukare.
  • Ändra metodiken i syfte att öka nyttan med kompetensutveckling i landsbygdsprogrammet. Ge lantbrukarna möjlighet att som till exempel i Finland söka kompetenscheckar på exempelvis 150 kkr per en treårsperiod där de kan köpa den kompetens den egna gården/företaget behöver. Idag sitter det personer på olika statliga instanser och hittar på förslag till kompetensutveckling/utlysningar som allt för ofta inte passar många livsmedelsproducenter.
  • Även inom kompetensutvecklingen bör unga företagare gynnas med komptenscheckar med högre belopp, exempelvis 250 kkr.
  • Ett mycket viktigt förslag på detaljnivå för att gynna möjligheten till ett livskraftigt lantbruk i hela Sverige är att ändra beslutet om att ta bort vallstödet och återinföra ett förenklat 1-årigt vallstöd. Lantbruk i norr samt i skog och mellanbygder är i hög grad beroende av stödet. Vidare kommer det troligen att finnas frigjorda medel eftersom ekostöden har en kraftig nedgång som skapar möjligheter att åter införa vallstöd. Dessutom har vallen i alla bygder inklusive slätterna en viktig roll för att binda koldioxid.
  • Skapa riktade satsningar i form av investeringsstöd som emanerar i att exempelvis gynna investeringar och utveckling av precisionslantbruk inom växtodling, samt ökad produktion inom djurproduktionen för förbättrad produktion och lönsamhet.

Förädling från primärproduktionen

  • Tillgängliggöra medel för innovationer och förädling för att stärka primärproduktionen mot slutkonsument.
  • I Sverige behövs en stimulans för företagen att utveckla nya produkter för konsumentmarknaden inom såväl odling som animalier. På grund av Ica, Coop och Axfoods stora marknadsdominans är det svårt att investera i produktutveckling, då framgångsrika produkter omedelbart produceras som private label av kedjorna utan att det utvecklande företaget återfår sina intäkter.

En snabbare omställning till energi från lantbrukets resurser

  • Klimatklivet behöver fortsätta att stödja omställningen för företag. Takten i detta stöd, som hittills varit mycket bra för lantbruket, behöver säkerställas.
  • Subventioner och skattelagstiftning omkring biogas bör ses över.
  • Energi kan på ett lantbruk produceras på flera olika sätt; solceller, biobränsle, biogas, vind och vattenkraft etcetera, beroende på resurser och lokala möjligheter. Utred hur lantbrukets energiproduktion bäst bidrar till en stärkt resiliens i lokalsamhället, både vad gäller el och värmeproduktion.
  • Inför riktade investeringsstöd/klimatklivsatsningar för att minska sårbarheten på grund av brist på el i främst djurproducerande företag.

Fältförsök

  • Befolkningsutvecklingen i världen och omvärldsfaktorer i vår närhet utmanar livsmedelsbalanserna och vi behöver öka produktionen i Sverige.
  • Klimatförändringarna med nya förutsättningar för grödor, skadegörare, sjukdomar, metodval och avkastningskrav med mera.
  • Försörjningsberedskapen i Sverige kräver ökad avkastning på befintlig jordbruksmark.Vi anser därför att Livsmedelsstrategin 2.0 behöver tillskjuta medel för att stärka fältförsöksverksamheten i Sverige. Vi kan inte använda fältförsöksdata och utfall från länder med andra förutsättningar, utan behöver ha tillgång till data utifrån svenska förhållanden i hela landet.

Innovation och utveckling

  • Livsmedelsproduktion där system inom de blå och gröna näringarna stärker varandra behöver utvecklas med en cirkulär ekonomi som bas.
  • Gör en förflyttning av tillgängliga medel mot en kraftigt ökad tillämpad utveckling/forskning och försök för att öka produktionen, lönsamheten och uthålligheten i primärproduktionen.
  • Ställ andra krav på tillämpad utveckling/forskning. Den behöver inte alltid vara 2- eller 3-gradig signifikans eller kräva universitet eller högskola för att vara värdefull för näringen.
  • Ställ krav på landets forskningsinstanser att få ut och tillgängliggöra grundforskning.
  • Ge stöd för utveckling av arbetsmiljöförbättrande och trivselförbättrande teknik i livsmedelsproduktionen som ökar attraktionskraften för unga människor som ska söka arbete.

       Kompetensförsörjning

  • Ändra regeringens uppdrag/regleringsbrev till SLU. Fokus bör ligga i högre grad på utbildning av fler studenter för att säkra efterfrågan.
  • Gör akuta insatser att dubbla antalet veterinärer och agronomer för att möta behoven och de stora pensions-avgångarna som startat.
  • Säkra rådgivningen i Sverige, så att kompetens finns och blir kvar i landet.
  • Inför utbildningsdelar på högskolorna avseende kunskap i beredskap och att hantera kris.
  • Samverka med skolöverstyrelsen, YH med flera om tydliga incitament för att optimera och anpassa gymnasieutbildningar, vuxenutbildningar för att möta näringens behov av bland annat teknikutveckling och digitalisering. Detta ökar även attraktiviteten hos unga.
  • Arbetskraftsförsörjning inom de gröna näringarna är viktig. En väg kan vara att skapa riktade satsningar för att få ut fler arbetslösa och/eller invandrare i arbete på lantbruk.

       Export

  • Genomför en satsning på utveckling av exportkanaler för att etablera Sverige som en livsmedelsexportör. Business Sweden fungerar mindre bra för livsmedel.
  • Samhället måste säkra och understödja exportkanaler för att Sveriges livsmedelsproduktion ska kunna öka och vara livskraftig. Det hänger ihop men glöms ofta av.
  • Det är påfallande ofta som överskott uppstår enskilda år av exempelvis bröd- eller foderspannmål som då måste exporteras, men även normalår är vi nettoexportör som gynnar världens livsmedelssituation.
  • I hög grad gäller det att hitta exportkanaler för animalieproduktionen i syfte att minimera svinn, men också öka lönsamheten för hela näringen genom att sälja överskott och inte minst biprodukter (till exempel hönsfötter, komagar, lever och inälvor, ben med mera) som inte konsumeras i Sverige. Dessa biprodukter är ofta eftertraktade i andra länder/kulturer.
  • I exempelvis Danmark stöttar samhället denna export för att kunna upprätthålla för landet livsviktig produktion, något som saknas helt i Sverige. Business Sweden saknar både kompetens och förmåga att stödja livsmedelsindustrin i detta avseende.
  • En ökad livsmedelsproduktion är beroende av en väl fungerande export för att exportera restströmmar och biprodukter.

2. En robust livsmedelsproduktion – ett samhällsintresse
Hushållningssällskapet erbjuder sig att ta ett övergripande ansvar för åtgärder i syfte att stärka beredskapen på lantbruksnivå, naturligtvis i samarbete med andra aktörer. Vi anser att detta ligger inom den ekonomisk ramen för Livsmedelsstrategin 2.0. Detta är av så stort samhällsintresse och av så stor betydelse att även annan finansiering bör vara aktuell.

I planerna inför ett beredskapsprogram noterar vi ett antal nyckelaktiviteter som är aktuella för Livsmedelsstrategin 2.0:

  • Utveckling av ett nationellt program för beredskapen i primärproduktionen och första linjens livsmedelsförädling.
  • Kartläggning på gårds- och företagsnivå för att ge lantbruks- och grönsaksföretagen en god bild och plan över vad som behöver göras för att minska sårbarheten på kort och lång sikt.
  • En liknande kartläggning ska erbjudas/utföras på de primära industrierna, exempelvis på mejerier, slakterier och kvarnar samt bagerier.
  • Kartläggningen ska också klarlägga vilka resurser det finns på gårdar och företag för att på andra sätt kunna vara en av grundvalarna för ett samhälle i kris, exempelvis traktorer och maskiner, grävmaskiner, pumpar, bevattningssystem etcetera.
  • Kartläggningen ska utgöra ett ansökningsmaterial för att söka investeringsstöd inom eller utom landsbygdsprogrammet och Klimatklivet för att uppnå målen i kartläggningen.
  • Kartläggning av nuläge för livsmedelsförsörjningen enligt ovan utgör ett viktigt material för att planera och organisera den civila beredskapen inom såväl livsmedel som resurser vid annan kris. Där ingår bland annat kartläggning av lagstiftning samt betydande riskområden.
  • Ett utbildningsprogram för de aktörer som möter lantbrukare vid kriser.
  • Framtagning av relevant information för enskilt bruk. Idag finns information till privatpersoner men inte till lantbruksföretagare.
  • Identifiering av resurser, logistik, flaskhalsar och svagheter på gårdsnivå. Detta löses bäst genom rådgivning som kan utföras enskilt och i grupp.
  • Årliga praktiska beredskapsövningar och scenariospel på by- och kommunnivå.
  • Införa en beredskapsvecka i läroplanen för naturbruksgymnasier.
  • Utveckla samarbetet med Svenska Blåstjärnan, kompetensbristen kommer troligen att eskalera under kriser.

3. Beredskap

Konkreta förslag
Hushållningssällskapet föreslår tre områden att arbeta med:

  •  Insatsvaror

Säkra inhemsk produktion och tillgång av växtnäring.

Självförsörjning av växtnäring på en rimlig nivå. Kraven på självförsörjning till 100% innebär sannolikt en fördyring för svenskt lantbruk. Gödningen sägs bli 30–40% dyrare med produktion i Sverige

Utnyttja de restprodukter för produktion av växtnäring som finns i exempelvis gruvindustrin.

Säkra tillgång av växtskydd och överväg inhemsk produktion av densamma.

Avseende såväl växtnäring som växtskydd kan en praktisk lösning vara att säkerställa att roterande lagerhållning åläggs de stora företagen som servar näringen, till exempel Lantmännen och Svenska foder etcetera.

  • Produktion i hela landet

Säkra primär- och livsmedelsproduktion i hela Sverige.

En livskraftig livsmedelsproduktion i hela landet minskar sårbarheten vid kris.

Med livsmedelsproduktion i hela landet ökar också uthållighet och civilberedskap i form av gårdarnas maskiner och arbetskraft som kan göra stor nytta vid kriser som brand, naturkatastrofer och röjningsarbeten.

Öka och bredda de möjliga grödvalen i SAM för att säkra livsmedelsproduktionen.

Inför ett rapporteringssystem på företagen som lagrar stora kvantiteter spannmål för att säkerställa mängden i nationella lager, där man ålägger företagen att hålla en viss miniminivå med eller utan ersättning.

  •  Markanvändningen

Se över markanvändningen för att säkra åkermark för livsmedelsproduktion. Vi kommer att behöva all jordbruksmark till livsmedelsproduktion.

4. Ett förenklat regelverk för svenskt lantbruk
De regelverk som styr lantbruket behöver styra mot affärsmässighet och uthållig lönsamhet.

Konkreta förslag

  • Sveriges regering bör ställa krav på Jordbruksverket att de ska minimera sanktionerna i landsbygdsprogrammet. Därmed frigörs enorma summor för att också ändra Jordbruksverkets inriktning från att vara administrationsorienterat till att vara kundorienterat.
  • Ge Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Länsstyrelserna en tydlig inriktning i sina regleringsbrev att bli kundorienterade, men också verka för ökad produktion i sin myndighetsutövning.
  • Öka användarvänlighet och digitalisering i syfte att förenkla den omfattande administrationen i lantbruket och livsmedelsindustrin genom att för varje administrativ uppgift för lantbrukare och livsmedelsindustrin kräva av såväl Jordbruksverk, Länsstyrelser samt kommuner beskriva hur man skapar förenklingar för företagen. Det kan ingå som en del i regleringsbreven samt myndigheternas årsredovisning.

En lönsam och utvecklande inhemsk livsmedelsproduktion är den viktigaste garantin för att försörja befolkningen i tider av oroligheter. Hushållningssällskapet ser fram emot att på alla sätt bidra i detta viktiga arbete.