Djurens hälsa
I den ekologiska produktionen är djurens hälsa och välbefinnande viktiga parametrar. Målsättningen är att förebygga ohälsa genom att ge djuren en god miljö och en god skötsel. Kraven på närmiljön är därför högre än i en konventionell besättning. Du ska också välja raser som är lämpliga till ekologisk produktion. Inom grisproduktionen har de flesta producenter ett avelsmaterial som är samma som det konventionella, vilket har fungerat. Det som diskuteras är de stora kullarna och hur man lyckas klara alla smågrisar, vilket man inte gör. Smågrisdödligheten är för hög, i både konventionell och ekologisk produktion. Stora kullar ger högre dödlighet. Ofta till och med högre i ekologisk produktion (ca 20 %), men det är stor skillnad mellan besättningarna. Fler åtgärder måste till för att sänka dödligheten.
Förebyggande åtgärder
Stabila grupper
Målsättningen är att en gris ska ha en stabil social miljö, där ursprungliga grupper hålls ihop och blandning av djur undviks. Till exempel vid grupphållning av suggor så behåller du dessa grupper genom både digivning och dräktighet. Ska du integrera några nya individer är det minst konflikter under digivningen. Efter avvänjning kan suggor och gyltor vara olika i hull, då får de delas upp i flera grupper eller utfodras individuellt så att magra djur har möjlighet att öka i vikt. Oftast finns det flera grupper per omgång och det är bättre att ha smågrupper med 6-8 suggor än ha 10-12 stycken tillsammans. Djurtillsynen är svår med alltför många individer och det finns stora risker att sjuka djur inte uppmärksammas.
Om antalet smågrisar som avvands från en familjebox är över 50 -60 stycken kan de gärna delas i två grupper. Då kan du dela de mindre, lite lättare grisarna för sig och de större och tyngre grisarna i en egen box. Men undvik att blanda in nya individer. Måste de blandas av någon anledning är det bättre att göra det tidigt i uppfödningen än senare med äldre djur.
Större ytor för sysselsättning
I stallet ska grisarna ha större ytor att röra sig på jämfört med måttbestämmelserna i den svenska djurskyddslagen. Du ska även ge grisarna möjlighet att gå ut varje dag under hela året, antingen på en uteyta eller på bete. Uteytan ska erbjuda sysselsättning genom att det ska finnas material att böka i. Det kan vara torv, halm eller spån, men det krävs att det finns en tillräckligt mycket så det finns något att böka i. Du ska också ge grovfoder varje dag till alla grisar. Ett sätt är att ha foderhäckar ute på uteytan för att locka ut grisarna. Foderhäckarna bör fyllas på varje dag så att fodret är frisk och aptitligt. Grisarna uppskattar ett klövergräsensilage som är tidigt skördat, det ger både sysselsättning och en del näring. Ny forskning tittar även på hur grovfoderintaget påverkar tarmhälsan och hela grisen välbefinnande.
För KRAV-grisar som ska ut på bete under sommarhalvåret är det viktigt att betet är bevuxet. Annars förlorar det sitt värde. Orsaken till dessa olika krav är att en gris naturliga beteende är att vara aktiv under en stor del av dygnet. De letar föda 6-8 timmar varje dag. Studier visar att även en mätt gris har ett behov att leta föda. Grisarna måste även ha tillgång till en vältningsplats dvs. ett gyttjebad där den kan svalka sig. En gris kan inte svettas utan använder helst gyttja/dy eller vattenbad för att svalka sig. Tänk på att en gris kan lida av värmestress redan vid 21-22° C.
Begränsa kontakten med nya djur
För att hålla smittrycket nere ska du inte köpa in djur från många olika besättningar. Om du exempelvis köper in KRAV-godkända smågrisar ska du högst köpa från tre olika besättningar under ett år. Du ska hålla de inköpta grisarna åtskilda så varje grupp hålls intakt och försök behålla grupperna så ända fram till slakt. Eftersträva att hitta besättningar som vill ha långsiktiga mellangårdsavtal för att undvika att föra in ny smitta i din besättning och riskera att dina djur blir sjuka.
Om dina djur blir sjuka ska du naturligtvis omgående tillkalla veterinär och behandla dem. Har du slaktgrisar som behandlats flera gånger för olika sjukdomar får du en ny karens på 6 månader för dessa djur. Du ska därför av många skäl arbeta för en god miljö och en bra omvårdnad för att försöka hålla djuren friska.
Goda rutiner
Det finns olika åtgärder som du kan vidta för att förbättra djurhälsan. En av de viktigaste åtgärderna är rengöring och tvätt av stall mellan de olika grupperna i en omgångsuppfödning. Ju bättre hygien du har i stallar och på uteytor desto mindre smittryck utsätts grisarna för. Du ska också ha rutiner för inköp av nya djur som ska stå i karantän i minst 4 veckor, samt även vara noggrann vid besök av människor. Besök innebär alltid risk för att en smitta kommer in i besättningen. Ha besöksstövlar och skyddskläder till utlåning till veterinär, rådgivare eller andra besökare. Notera dina besök.
Inte tillåtet med rutinmässig läkemedelsbehandling
Du får inte behandla dina djur rutinmässigt eller förbyggande med läkemedel, utan du ska arbeta med andra åtgärder såsom god miljö och bra skötsel där grisarnas immunförsvar stärks.
Du får inte exempelvis avmaska dina suggor rutinmässigt innan grisning. Du måste konstatera att det finns ett behov genom blodprov eller träckprov. Är det mycket parasiter kan suggorna behandlas vilket görs i samråd med veterinär som väljer vilket preparat du ska använda.
Det finns två undantag för att rutinmässigt använda läkemedel och det är för vaccinering samt smärtlindring och lokalbedövning vid kastrering. Suggorna bör absolut vaccineras mot rödsjuka och parvosjuka. Det finns olika kombivaccin att välja mellan. När det gäller övriga vaccinationer och vaccinationsprogram bör det diskuteras med din besättningsveterinär för att anpassa det efter dina behov.
Du måste gå en utbildning för att få kastrera dina smågrisar. Kastrering görs innan 7 dagars ålder. Du bör också gå kursen för delegerad läkemedelsanvändning som Gård & Djurhälsa anordnar. Då får du ta ansvar för vissa behandlingar i din besättning och får regelbundna besök av din besättningsveterinär. Tillsammans går ni igenom besättningen och diskuterar hälsoläget. Du visar journalen över vilka behandlingar som genomförts.
Järntillförsel till spädgris
Du får inte ge spädgrisen järninjektioner utan du får använda järnpasta, jord eller järnberikad torv. Det bästa är att kombinera flera åtgärder så att spädgrisen verkligen blir tillgodosedd sitt järnbehov. Till exempel järnpasta under de första dygnen kombinerat med järnberikad torv. Observera många av produkterna för järntillförsel är inte tillåtna i ekologisk produktion, men järnsulfat är tillåtet att berika jorden/torven med.
Tandslipning i undantagsfall
Du får i undantagsfall slipa tänder på smågrisar under första veckan eller för KRAV-grisar under första dygnet, om det är stora kullar. Slipning får inte ske rutinmässigt utan där ska finnas dokumenterade skäl att grisarna skadar varandra om inte slipning görs.
Behov av betesplanering
För KRAV-grisar som finns ute på bete på sommarhalvåret är parasiterna ett stort bekymmer. Speciellt nu med produktionssystem där djuren har tillgång till stallet året runt. Det finns ytor där grisarna går varje dag året runt. Dessa ytor är mycket svåra att sanera. Därför måste det göras en strikt betesplanering där djurtätheten inte är för hög, både med tanke på parasiterna men även för risken för en hög växtnäringsbelastning. Svårigheterna är ändå gränsen mellan stall och bete där det blir mest passage. Schaktning är ett sätt att minska bekymren. Den parasit som är mest frekvent är spolmasken.
I ett system med hyddor som flyttas runt i växtföljden blir parasitproblemen mycket mindre. Det kanske är intervaller på 6-7 år mellan grisarna är tillbaka på samma bete. Men detta system är arbetskrävande och ofta orationellt, därför har de flesta grisarna flyttats in i permanenta stallar.
Mag- och tarmparasiter
De vanligaste mag- och tarmparasiterna hos gris i Sverige är spolmask, Ascaris suum, och knutmask Oesophagostomum spp. Grisens mag- och tarmparasiter parasiter smittar genom att ägg utsöndras med träcken, och smittan kan då vara direkt genom att grisen äter träck eller indirekt om foder eller vatten kontamineras med parasitägg. Flera av dessa parasiter har ägg med hög överlevnadsgrad i miljön om förhållandena är rätt. Spolmaskens ägg kan till exempel överleva flera år i miljön. God hygien och att inte blanda yngre grisar med äldre är saker som missgynnar överlevnad av parasiternas ägg och minskar risken för spridning av mag- och tarmparasiter. Det är inte farligt att äta kött från grisar som har någon av ovan nämnda parasiter.
Infektioner med spolmask kan minska unga grisars tillväxt, medan äldre grisar ofta utvecklar immunitet och inte påverkas märkbart av denna parasit. I spolmaskens livscykel ingår det att larverna vandrar genom grisens kropp, först till levern och sedan till lungorna, innan de till slut utvecklas till fullvuxna maskar i tarmen. I levern orsakar detta ärrbildning med bindväv som kvarstår en tid och kan ses som så kallade ”white spots” hos grisar som slaktats inom denna tidsperiod. Om detta ses vid slakt så kasseras levern. I lungorna orsakar larvmigrationen skador som i sig kan orsaka andningsproblem, men de kan även underlätta kolonisering av andra patogener. Förekomsten av leverkassation är betydligt högre hos ekologiska grisar jämfört med konventionella.
Knutmasken anses vara den vanligaste parasiten hos vuxna suggor och är eventuellt vanligare i system med djupströbädd. Grisarna verkar inte utveckla någon långvarig immunitet mot parasiten utan kan infekteras upprepade gånger. En kraftig infektion med knutmask hos suggor kan orsaka nedsatt hull och försämrad förmåga att producera mjölk, vilket innebär att kultingarna växer dåligt. Men det är oklart hur stor skada parasiten orsakar egentligen.
För att ha koll på parasitbördan bör träckprov tas regelbundet. Då kan du följa hur parasittrycket förändras och utvärdera vilka lämpliga åtgärder som ska göras. Är det mycket spolmaskägg och grisarna växer dålig, så bör du diskutera med din veterinär om grisarna behöver avmaskas. Men avmaskningen är inget som görs på rutin, utan kvarstår problemen måste andra åtgärder vidtas.
Behandling och förebyggande åtgärder
Att förebygga problem med mag- och tarmparasiter handlar mycket om att undvika att bygga upp en höggradig förekomst av parasitägg i grisens närmiljö. Ju mer permanent ett utrymme används för grishållning, desto större risk att parasitbördan ökar. Parasitäggen gynnas av fukt, varför olika typer av utemiljöer och jordarter kan ge avsevärda skillnader i parasitbördan. Även på uteytor som ofta är fuktiga kan det finnas mycket spolmaskägg. Uteytorna bör tvättas efter varje omgång och stå tomma i minst 1 vecka. Allra bäst är om de får bli riktigt torra innan nya grisar är på plats.
Slaktanmärkning
Genom att titta på slaktanmärkningar som ekologiska grisar har fått i slakten kan du få en bild över hälsoläget i besättningarna. Det är några anmärkningar som avviker;
Först är det ’084 parasitär leverskada’ som är mycket hög i statistiken. 2018 hade 1/5 av alla slaktade KRAV-grisarna den anmärkningen. Orsaken till anmärkningen är ”the white spots”, dvs. ärrbildning efter spolmaskangrepp. Leverskadorna är ofta mer frekventa efter en blöt varm höst, då spolmasken trivs.
En annan slaktanmärkning som det har forskats en del om är ’031 ledskador helkassation’ och ’032 ledskador delkassation’, dvs. skador på leder och ledinflammationer. Forskningen visade att trots grisarna rörde sig utan hälta kunde de ha ledskador eller ledförändringar. Man tittade på olika raser och raskombinationer och studerade närmiljön för att se om det fanns olämpliga byggnadslösningar eller dylikt. Grisar som går ute har större risk för att drabbas av rödsjuka om de inte är vaccinerade. Sekundärt kan rödsjuka leda till ledinflammationer. Detta var dock inte huvudorsak till ledproblemen. Orsaken till varför de ekologiska grisarna drabbas hårdare kan vara att de rörde sig mer. Samtidigt borde detta stärka muskulaturen i benen, vilket det säkert gör. 2018 var det 2,9 % av KRAV-grisarna som hade anmärkningar för ledskador.
Nästa anmärkning angående lunglidande har flera olika koder beroende på orsak;
| 062 Lunginflammation SEP visade | 4,7 % 2018 för KRAV-grisar |
| 072 Elakartad lungsjuka (APP) | 0,1 % |
| 076 Lung/hjärtsäcksinflammation (Pleurit) | 4,1 % |
| 078 Lungsäcks- och bukhinneinfl | 0,7% |
Lunglidande har ökat under åren, främst troligen beroende på att storleken på besättningar har ökat samt fler grisar hålls inne i stallar. Det var tidigare en stor skillnad mellan KRAV-grisar och konventionella, men så är det inte längre. Efter internationella studier visar samma tendenser.
Utvecklingen av slaktanmärkningarna för slaktgrisar i Sverige (Nationella slaktdatabasen). Källa: Elorsson, C-J m.fl. 2016. Utredning till orsaker av ökande förekomst av luftvägsinfektioner i slaktgrisuppfödningen. Gård och Djurhälsa.
Internationell jämförelse
En större studie har gjorts i Europa där 74 ekologiska besättning i 8 länder deltog (Effect of three husbandry systems, 2019). Syftet med studien var att jämföra tre olika ekologiska inhysningssystem med tanke på hälsa, djurvälfärd och produktion.
De tre system var
- Alla grisar ute.
- Suggor ute och resten av grisarna inne (systemet de flesta använde).
- EU-ekologiska med tillgång till en uteyta.
Överlag var det bra djurvälfärd och djurhälsa i besättningarna men det fanns några undantag. I de system där grisarna hölls inne var det mycket anmärkningar på lunglidande både hos avvänjningsgrisarna och slaktsvinen (ca 60 % eller högre). Det var också stora problem (ca 25 %) med avvänjningsdiarréer för grisarna inne. Smågrisdödligheten var hög i alla tre systemen; EU – ekologisk och systemen med grisar både inne och ute hade ca 21 % dödlighet, medan utesystemen låg på ca 19 %. Generellt hade besättningarna med grisarna i utomhussystem mindre lunglidande, diarréer och färre halta suggor.
Detta visar på en liknande bild som vi har i Sverige med ökade problem med lunglidande och avvänjningsdiarréer, fast vi har inte alls det höga antalet anmärkningar.
Regler
|
