Krav på ekoareal med ekologisk djurhållning
Organisk växtnäring och ingen kemisk bekämpning
Raps – en svensk proteinråvara
Krav på ekoareal med ekologisk djurhållning
Om du ska starta ekologisk grisproduktion måste du ha ekologisk växtodling på din gård. Du kan inte driva någon ekologisk djurhållning utan att bruka ekologisk mark. Däremot behöver du inte ställa om hela gården utan du kan välja att ta med vissa skiften i en omställning. Du får däremot inte ha samma gröda eller djurslag både konventionellt och ekologiskt. Det tar vanligtvis två år att ställa om sin växtodling.
Du måste ha areal till att du klarar att odla tillräckligt mycket foder till dina grisar. Målsättningen är att det ska var en balans mellan odling och djur, och att huvuddelen av fodret bör komma från gården. Reglerna för EU-ekologiska grisar är att du själv producerar 20 % av grisarnas årliga foderbehov beräknat på kg ts medan KRAV kräver minst 50 %. Oftast är det mer lönsamt att odla sitt eget foder än att köpa in det. Tänk på att ekologisk gödsel endast får spridas på ekologisk mark.
Om du är KRAV-certifierad och även har konventionell växtodling i ditt företag ska du hålla ett skyddsavstånd till din egen konventionella odling på minst 25 m avstånd vid kemisk bekämpning och 10 m vid spridning av konstgödsel.
Arealen på den ekologiska växtodlingen ligger också till grund för det stöd du får för den ekologiska djurhållningen. 1 ha åkermark eller 2 ha betesmark berättigar dig till stöd för 1 DE (djurenhet). 1 djurenhet är i detta sammanhang antingen 2 suggor eller 3,33 slaktade slaktsvin.
Organisk växtnäring och ingen kemisk bekämpning
Att den ekologiska växtodlingen inte använder mineralgödselmedel och ”kemisk bekämpning” är två av de största skillnaderna mot konventionell odling. Det innebär att du måste ha en framförhållning och långsiktig planering för att göra åtgärder i rätt tid samt för att undvika insekts- och ogräsproblem.
Med en ekologisk grisproduktion kommer grisgödseln att täcka en stor del av det växtnäringsbehov som gården har, under förutsättning att det är balans mellan djur och växtodling. Grisgödsel innehåller mycket fosfor, så det är viktigt med en jämn spridning över alla skiften. Men sprid inte i grisarnas beteshagar, då gödseln från grisarna ute på bete räcker mer än ett år som växtnäringsförsörjning.
Målsättningen är att det ska vara ett kretslopp av växtnäring på gården. Köper du in mycket foder och har en hög beläggning av grisar kan en växtnäringsbalans visa att inköp av näring (fosfor (P) och kväve (N)) är för stora. Om du har P-AL klass IV eller V, ska du köpa in mindre mängd fosfor till gården än det som du säljer via grisar, spannmål eller andra produkter. Målet är P-AL klass III för att inte belasta miljön. Så det är viktigt att hushålla med gödseln och sprida den till rätt gröda.
Varierad växtföljd
Det måste finnas en balanserad växtföljd för att klara växtnäringsförsörjningen och ogräsen. Som ekogrisproducent finns där alltid en önskan att odla mycket spannmål till grisarna. Men om du tar genvägar och har en för ensidig växtföljd brukar det visa sig snabbt med ökat tistelproblem. Så långsiktigt måste växtföljden vara varierande och balanserad för att odlingarna ska lyckas. En hållbar växtföljd som är mer odlingssäker är betydelsefull vid egen foderproduktion och kan spara mycket pengar.
Rekommendationerna är att ha 40 % kvävefixerande grödor i växtföljden. Tvåårig klövervall/ klövergräsvall sanerar både ogräs och tillför kväve till växtföljden, men utmaningen är att ha efterfrågan på det vallfoder som produceras. Grisarna äter en del, men överskottet kan främst säljas till idisslare. Det finns en möjlighet att utfodra med mer vallfoder till gris än vad vi oftast gör, men vallkvaliteten måste vara den rätta. Vallfoder till en gris ska vara tidigt skördat för att inte innehålla för mycket fiber och gärna klöverrikt. Ny forskning visar att vallen kan vara framtidens proteingröda till gris.
Klöverfröodling kan vara ett alternativ om förutsättningarna är de rätta, men undvik rödklöver om du har suggor. Rödklöver innehåller östrogena substanser som kan påverka fruktsamheten negativt hos suggorna. Första året blir då fröodling, medan år två blir det vallfoder och bete till grisarna.
I exempel med 7-årig växtföljd odlas det spannmål under fyra år av sju, ett år med trindsäd (åkerböna, ärter) och två år med vall. Detta är en varierad och stabil växtföljd med både vår- och höstgrödor. Vill du hacka ett år när det finns åkerböna så bekämpar du ogräset ännu mer effektivt.
Ett exempel på en 7-årig växtföljd anpassad för ekogrisproduktion
Vårspannmål + insådd
Vitklöverfrö
Vall/bete till grisarna
Korn
Rågvete
Ärter eller åkerböna
Höst- eller vårspannmål
Beteshagen – en egen växtföljd
Om du har KRAV-grisar så ska dessa ut minst 4 månader på sommarmånaderna. Hyser du grisarna i hyddor eller mobila vagnar kan du flytta runt grisarna i princip på alla skiftena. Du sprider växtnäringen jämnt på ett helt annat sätt jämfört med om du har ett stationärt stall som grisarna har tillgång under hela året. Är det bra arrondering runt stallarna kan du kanske ha tre olika betesfållor där du använder en fålla för vart år. Utfodrar du grisarna inne uppskattas det att halva gödsel- mängden finns inne medan resten hamnar i beteshagen. Har du exempelvis 50 slaktsvin per ha under hela uppfödningen blir det fosforbelastningen på ca 20 kg fosfor/ha i beteshagen om grisarna har tillgång till stall (ca: 0,7-0,8 kg fosfor per slaktsvin). Medan gödseln innehåller ca: 100 kg kväve/ha med den beläggningen. Tyvärr brukar mycket av gödseln hamna nära stallet. Med jämna intervall kan det behövas att schakta bort det översta jordlagret och sprida ut det som växtnäring på andra fält som inte grisarna är på. Beräkna växtnäringsbelastningen med hjälp av verktyget ”Beräkning av betesareal”.
För att ta tillvara på denna växtnäring i beteshagen bör du året efter grisarna varit där så en spannmålgröda. Året efter det kan det vara spannmål med insådd. Detta så att grisarna får en ny vall att vara på. Vallblandningen bör innehålla både gräs och vitklöver, och gärna även cikoria som grisarna uppskattar.
Raps – svensk proteinråvara
Skulle du vilja vara helt självförsörjande på foder behöver du en annan proteingröda för att balansera aminosyrabehoven. Då kan du odla höstraps. Det är en svår gröda med varierad skördeavkastning, främst beroende på osäker övervintring och insektsangrepp, vilket du ska vara medveten om. Den ekologiska rapsen är en eftertraktad avsalugröda och avräkningspriserna har varit höga under de senaste åren. Ofta så höga att rapsen har ansetts som för dyr för att använda till foder. Men om rapskakan används till foder och oljan säljs till humanproduktion, är det en svensk proteinråvara som finns att använda.
Om du har förutsättningar och vill ha med höstraps i växtföljden är en klöverrik vall en bra förfrukt. I exemplet med den 7-åriga växtföljden får en del av vallarealen sparas till grisarnas bete men annars ersätter höstrapsen kornet i växtföljden. Rapsen radsås oftast och hackas om det går både höst och vår.
Regler
|
