Start av ekologisk produktion
För att kunna börja med ekologisk svinproduktion behövs antingen en befintlig konventionell svinproduktion eller så köps djur in för att börja. Ska en ny besättning etableras får konventionella smågrisar som väger högst 35 kg köpas in. Det finns ingen begränsning på hur många, men de inköpta djuren ska födas upp ekologiskt direkt efter de är avvanda.
Köps konventionella djur in till besättningen innan start så tar det sedan 6 månader efter karensstart av grisproduktionen tills djuren är godkända. Smågrisar som föds under karensperioden blir godkända till slakt när 6 månader gått från karensstart.
När du är igång som ekologisk producent får du i första hand bara köpa in ekologiska djur eller om det inte finns får du köpa in konventionella gyltor och galtar, max 20 % av det totala antalet vuxna djur som du får efter inköp.
Avelsmål
Den ekologiska svinproduktionen i Sverige är liten och antalet slaktade eko-grisar är knappt 2 % av Sveriges totala svinslakt.
Det har funnits diskussioner och planer på att den ekologiska djurhållningen skulle ha egna avelsmål och avelsplaner. Men omfattningen på ekologisk produktion är mycket liten och att ha ett eget ekologiskt avelsarbete kräver stora resurser. Därför har det hittills varit mer fördelaktigt att ta del av det konventionella avelsarbetet och använda det avelsmaterialet som finns.
Under de senaste åren har det dessutom skett stora förändringar inom aveln, då Sverige idag inte har kvar sitt avelsarbete utan genetiken kommer utifrån. Vi köper in vår genetik från ledande avelsbolag i Europa. Svenska Köttföretagen har fått rollen att ansvara för försörjningen av nytt avelsmaterial till den svenska grisproduktionen utan att riskera det goda hälsoläget som vi har. De ansvarar även för försäljning av livdjur och semindoser.
Andra raser
EU-förordningen förespråkar att man ska välj en ras eller linje som är anpassad till de lokala förhållande som råder och som passar för ekologisk produktion. Om vi väljer enligt dessa kriterier så är det Linderödsgrisar som lämpar sig bäst. Tåliga och robusta grisar, som klarar utevistelsen med sol och regn alldeles utmärkt. Nackdelen är att det inte finns någon stor population och att grisarna växer betydligt långsammare än dagens avelsmaterial. Det är också en stor skillnad i antal födda grisar per kull, en uppskattad differens på cirka 5-7 avvanda grisar per sugga och år.
Det finns danska studier där man har tittat på andra raser från grannländerna än vad som är brukligt konventionellt. Det fanns raser från Storbritannien som fungerade bra (Saddleback) men problemet var att slaktkropparna blev feta. Slutsatsen från studien var att det var mycket stor spridning i resultat när de olika raserna jämfördes, men generellt var den låga köttprocenten ett stort problem. Om grisarna säljs via de vanliga kanalerna missgynnas dessa djur kraftigt av gällande avräkningskriterier där en mycket slankare gris efterfrågas. Smakmässigt är dessa grisar ofta en fullträff.
De flesta ekologiska besättningar har valt att använda samma avelsmaterial som i de konventionella besättningarna. Men det finns några få mindre besättningar som har Linderödsgrisar där de flesta av dessa säljer direkt till konsument.
En Linderödssugga.
Avelsarbete i den egna besättningen
Möjligheten att köpa in avelsdjur från någon ekologisk gyltproducent är mycket begränsad. Det har funnits några enstaka gyltbesättningar, men det förändras och det är få djur till salu.
Flera ekologiska smågrisbesättningarna har därför satsat på att ta fram egen rekrytering. Det har många fördelar exempelvis med minskat smittryck och att få djur anpassade till gårdens förhållande. Väljer man alternerande återkorsning blir det genetiska framsteget lägre jämfört med att ha hybrider med 50-50 i Lantras/Yorkshire. I en enkelkorsning har man en hög korsningseffekt. I vår svenska modell med slaktsvin som är tre-raskorsningar blir det korsningseffekt både hos gyltan och hos smågrisen. En studie utförd av Seges Avl & Genetik i Danmark visar att korsningseffekten ensam kan ge upp till 1,5 fler smågrisar per kull.
Alternerande återkorsning innebär att man har två raser som man korsar, sen väljer man att återkorsa med den ras som har lägst inblandning, se bild.
Alternativet är att du som producent håller en grupp rena avelsdjur dvs. antingen Lantras eller Yorkshiregyltor. De hybrider som föds blir moderdjur i slaktgrisproduktionen. Nackdelen med detta system är att avelsdjuren tar plats och resurser i besättningen samt att de hybrider som inte används till avelsdjur ger ett sämre slaktresultat.
I följande figurer visas några olika korsningsmodeller, med raserna Yorkshire (Y). lantras (L) och Hampshire (H) som exempel. I alla modellerna, utom enkelkorsning, är mödrarna till avkommorna själva korsningar och man får då korsningseffekt både på modern och avkommorna.
Konventionell genetik hos Köttföretagen AB
Om det inte finns ekologiska gyltor till salu kan man köpa in högst 20 % konventionella gyltor. För de flesta producenterna räcker inte 20 % rekrytering utan det kan behövas nästan det dubbla. Då kan egenproducerade gyltor kompletteras med ett eventuellt inköp av konventionella. Lämpligt är att då försöka köpa djur från samma besättning för att minska riskerna med ny smitta. Målsättningen är att på sikt att den ekologiska produktionen inte ska vara beroende av den konventionella.
Köttföretagarna erbjuder genetik från tre olika faderraser; DanBred Duroc, Topigs Norsvin Duroc och HK Scan Hampshire. När det gäller moderraser, finns det fyra stycken att välja mellan; Lantras och Yorkshire från DanBred, samt Topigs Norsvin lantras och Yorkshire Z. Alla smågrisproducenter måste göra ett aktivt val vilken genetik man vill ha på sina suggor. En suggavgift måste betalas kvartalsvis för att kunna köpa livsvin eller semin. Det finns även Duroc eller Hampshiregaltar att hyra eller köpa till sin besättning.
TN 70
De flesta av de inköpta gyltorna är idag TN 70. En TN70 är en korsningssugga mellan Topigs Yorkshire Z-linje och Norsvin Lantras. TN 70 är ett produktivt moderdjur, där kullstorleken har ökat markant jämfört med det gamla svenska avelsmaterialet. Det är oftast duktiga moderdjur som tar väl hand om sin kull. I avelsarbetet har man även tagit hänsyn till slaktsvinets produktionsegenskaper, se bild.
Utmaningen är att inom ekologisk produktion är avvänjningen senare jämfört med konventionell produktion. En stor kull kräver mer mjölk av suggan vilket kan innebära att efter 6 eller 7 veckor är suggan tunn, dvs i dåligt hull. Även med fri tillgång till foder kan det vara svårt för henne att äta tillräckligt. Det kan vara svårt att få henne i brunst som normalt efter 4-5 dagar efter avvänjning.
Alternativet om det är stora kullar är att kullutjämna eller att ha amsuggor. En amsugga föder upp en annan suggas smågrisar. En lösning som kan fungera bra men kräver extra utrymme och arbetsinsatser. Det är viktigt att ha koll på smågrisarna och se att dessa för tillräckligt mat. Risken är annars dels att spridningen i avvänjningsvikt ökar eller i värsta fall att grisarna dör.
I en dansk studie jämförde man suggor TN70 med Danbred Lantras x Yorkshire för att se om det fanns skillnad i beteende och smågrisdödlighet vid grisning i hyddor. Man förväntade sig att TN70 skulle fungera bäst eftersom den kommer från avel med lösgående suggor. I den studien kunde man inte se några signifikanta skillnader. Det finns nyare danska studier som just är avslutade som visar lite annorlunda resultat vid jämförelse mellan de olika raskombinationerna.
En TN70-sugga.
Egenskapernas fördelning i avelsmålet för en TN70.
Regler
|
