Lustgas från mark – vad kan rådgivningen lära av forskningen?
Lustgas från jordbruksmark är den enskilt största källan till växthusgasutsläpp från jordbruket. Samtidigt är det ett mycket komplext ämnesområde som karaktäriseras av en stor mängd klimat-, mark- och odlingsfaktorer som samverkar och påverkar hur stor lustgasavgången blir.
Generellt har klimatrådgivarna begränsad kunskap om lustgasavgången från jordbruksmark, och de behöver bättre underlag för att diskutera ämnet och åtgärder med lantbrukare.
Det har hänt en hel del inom lustgasforskningen de senaste åren som ökat förståelsen för lustgasbildningen och åtgärder för att minska lustgasavgången. Kunskapsöverföringen till rådgivningen har dock varit begränsad.
Projektet ”Lustgas från mark – vad kan rådgivningen lära av forskningen?” ville fylla i detta kunskapsglapp och beskriva konkreta odlingsåtgärder för att minska lustgasavgången från jordbruksmark. Tre huvudaktiviteter genomfördes inom projektet;
- En workshop med rådgivare, forskare och tjänstemän där ämnet var lustgasavgång från jordbruksmark och åtgärder för att minska denna avgång. Utgångspunkten var typiskt klimat och typiska förhållanden för växtodling i Sverige/Skandinavien, d.v.s. långa vintrar, relativt stor andel mulljordar och vattenöverskott. Diskussionerna rörde effekter av odlingsåtgärder och klimat, budskap och råd till lantbrukare och vanliga lustgas- och klimatfrågor från lantbrukare och rådgivare.
- Ett nordiskt forskarseminarium; NJF seminar 480, Management strategies for reduced N2O emissions from North European agricultural soils. Seminariet samordnades med workshopen, och hade samma tema som workshopen.
- En kunskapssammanställning som baserades på den senaste lustgaslitteraturen och slutsatser från workshopen och seminariet. Tanken är att rapporten ska kunna använda som underlag i klimatrådgivning inom jordbruket. Rapporten hittar du här.
Projektet genomfördes 2013-2014 med finansiering från Jordbruksverket. För mer information, kontakta Maria Berglund.