von Echstedtska apelgården

Äpplet har sedan lång tid tillbaka fascinerat människan. Ingen annan frukt har fått så stor plats i litteraturen, konsten och mytologin som äpplet. I århundraden har äpplen använts i kosthållet men också i folkmedicinen. I Sverige har man funnit rester av äpplen vid utgrävningar av stenåldersbosättningar i trakten av Alvastra.

 

blomning
Blomningen i apelgården är en upplevelse

 

Bakgrund 

Äppelträdet hör botaniskt till familjen Rosaceae och släktet heter Malus. De äpplesorter som vi odlar idag anses härstamma från två olika vildaplar nämligen Malus pumila och Malus silvestris. Malus silvestris är den vildapel som varit spridd i Sverige och som man fortfarande kan hitta ute i naturmark. Vildaplarna är lätta att känna igen på de glatta bladundersidorna och tornarna längs grenarna.

Varje kärna i ett äpple är unikt och ger, om den gror, upphov till en ny sort. Alla kärnor ger inte odlingsvärda sorter men med lite tur kan man mycket väl få fram en egen fin sort vid kärnsådd. I och med att kärnsådder ger nya sorter så har mängder av sorter kommit att odlas genom århundradena. Många sorter har endast odlats lokalt medan andra fått större betydelse och spridning. Sortimentet är ständigt under omvandling i och med att nya odlingsvärda sorter tillkommer och en del gamla sorter faller ifrån.

För att föröka äppelträd med odlingsvärda egenskaper måste de förökas vegetativt. Detta sker genom ympning eller okulering, förökningssätt som använts i flera tusen år. Vid okulering tar man endast en knopp från sorten som förökas och sätter in denna knopp på en grundstam av äppelsläktet. Okuleringen utförs i augusti. Ympningen skiljer sig från okuleringen genom att man för över en liten del av en kvist med tre-fyra knoppar till grundstammen under våren. Var ympningen eller okuleringen är gjord kan man lätt se på ett ungt träd i plantskolan. Förädlingsstället, som det kallas, syns som en ansvällning ca 20 cm ovanför där rötterna förgrenar sig.

Varje äppelsort har sin historia och man kan i många fall med säkerhet fastställa sortens ursprung och odlingsplatsen för moderträdet. Lokalsorterna runt om i Sverige har inte bara ett lokalt anpassat genmaterial som är intressant att bevara utan de är också en del av vårt kulturarv. Olof Eneroth skrev följande i förordet till sin handbok i Svensk pomologi från 1866: “Ett folk utan ädlare frukter , utan behof däraf, utan kännedom därom är ett rått folk.“

Trots att stora delar av Värmland har ett kärvt odlingsklimat är länet förhållandevis rikt på namngivna lokalsorter och äppelträd. Vid en inventering av fruktträd 1937 i Värmland fanns ca 220 000 äppelträd.

 

von Echstedtska apelgården
Arbetet med von Echstedtska apelgården inleddes 1993. En projektgrupp med representanter från Värmlands Hemträdgårdsförbund, Värmlands läns Hushållningssällskap, Länsstyrelsen och Värmlands Museum bildades. Syftet med projektet är att samla de värmländska äppelsorter som är möjliga att få tag på och därigenom bygga upp en genbank vid von Echstedtska gården i Kila.

von Echstedtska gården är en välbevarad bergsmansgård från 1700-talet som ägs och förvaltas av Värmlands Museum. Miljön ansågs lämplig för sortsamlingen och det faktum att gården redan var ett etablerat turistmål var dessutom en stor fördel.

 

Inventering av äppelsorter
I Anton Nilssons pomologi från 1986 finns inte mindre än 17 värmlandssorter namngivna. Av dessa är det tre sorter som uppförökas av plantskolor runt om i landet och har stor spridning. Dessa sorter är Stenbock, Risäter och Spässerud. Dessutom är Värmlands sötäpple och Mölnbacka skogsäpple väl dokumenterade och förekommer på ett flertal platser i länet. I pomologin anges 12 av värmlandssorterna som ”hittills inte återfunna”. Arbetet med att återfinna så många som möjligt av dessa sorter var av högsta prioritet när apelgårdskommittén bildades. Genom kontakter med massmedia, trädgårdsföreningar mm fick allmänheten kännedom om projektet. Detta ledde till att tips om äppelsorter strömmar in varje höst. Tipsen har följts upp av länets trädgårdskonsulenter med stöd av Nordiska genbankens pomologgrupp. Genom det inventeringsarbete som bedrivits sedan projektet startade har vi idag återfunnit fem av de tolv sorter som angavs som “hittills inte återfunna” sorter. De återfunna sorterna är Värmlands paradisäpple, Viksäpple, Holmserudsäpple, Lyckaäpple och Korsmyra astrakan. Förutom i pomologiska skrifter redan namngivna sorter så har vi under arbetets gång stött på andra lokalsorter runt om i länet som haft spridning i bygderna. De sorter som på detta sätt tagits till vara är Storkrisken, Dottevikinga, Enebyäpple, Klockerstaäpple, Odenstaäpple, Stortysken, Ullströmsäpple, Kollerudsäpple och Nestesöt.

 

Plantering av träden
Våren -93 planterades de första träden under pompa och ståt. Bland trädplanterarna kan nämnas dåvarande Landshövdingen i Värmland Ingemar Eliasson, RST: s dåvarande ordförande Ingevald Fernqvist och Värmlands Hemträdgårdsförbunds dåvarande ordförande Lars-Eric Samuelsson. De åtta första träden som planterades var Stenbock, Risäter, Spässerud, Värmlands sötäpple, Dottevikinga, Storkrisken, Silva och Sankta Brita. Av dessa sorter är de två sistnämnda inte av värmländskt ursprung men de ansågs ha tillräcklig anknytning till Värmland för att platsa i sortsamlingen. Silva är en relativt ny svensk sort som har Stenbock som en av föräldrasorterna och Sankta Brita räddades kvar i Lyckan söder om Forshaga genom att professor Ingevald Fernqvist skickade ett träd dit i samband med att sorten sållades bort i sortprovningar för yrkesodlingen vid Alnarp. Sankta Brita saluförs idag till hobbyodlare genom Sällskapet Örtagårdens Vänner i Vadstena.

De träd som planterades -93 har utvecklats väl och de första frukterna kunde skördas från några av träden under hösten -95.

Den 14 maj 1995 var det dags för det andra planteringstillfället. I snålblåst och snöglopp mötte ett 30-tal entusiaster upp för att vara med vid planteringen. Bland de mest entusiastiska var pomologen Ernst Lomenius från Göteborg som till apelgårdskommitténs glädje tackat ja till att plantera ett av träden. Bland de övriga trädplanterarna kan nämnas Biskop Bengt Wadensjö och Landstingsrådet Berit Högman.

Vid detta tillfälle planterades följande sorter; Holmserudsäpple, Värmlands paradisäpple, Mölnbacka skogsäpple, Nestesöt, Stortysken, Kollerudsäpple, Ullströmsäpple och Klockersta äpple.

Ytterligare två sorter har planterats under våren -96, nämligen Enebyäpplet och Odenstaäpplet. Under vintern -96 skickades dessutom ympris för uppförökning av ytterligare tre sorter som återfunnits; Korsmyra astrakan, Viksäpple och Lyckaäpple. Efter de första planteringarna har dessutom Mässviks söta och Garboäpplet planterats. Vi har i dagsläget planterat 23 träd i apelgården och målsättningen är att vi skall ha samlat in ett 30-tal sorter inom de närmaste åren.

 

Besök apelgården
Vägbeskrivning och övrig information om gården hittar du på Värmlands Museums hemsida.

Karta

Hitta din kontakt. Vi väntar på att få höra från dig.