Potatiscystnematoder

Potatiscystnematoder, PCN

Av PCN urskiljer man två olika arter, den gula Globodera rostochiensis och den vita Globodera pallid. Båda härstammar troligtvis från Sydamerikas bergstrakter och har sedan följt med potatisens utbredning i världen.

Den gula potatiscystnematoden betecknas som den ”vanliga” med en omfattande utbredning i landet, den kännetecknas av ett klargult stadium i honans utveckling till cysta.

Den vita potatiscystnematoden är betydligt svårare att bekämpa. Har man fått in en infektion på fälten, så finns det ändå ett par resistenta potatissorter att odla för att sanera fältet.

Potatiscystnematoderna kan spridas med utsädet, maskiner, lagringslådor men även via vind- och jordflykt, samt vid översvämning.

Potatiscystnematoden är specialiserad till familjen Solanaceae. Den viktigaste värdväxten är potatis, andra växter som kan föröka nematoderna är tomat, äggplanta samt en del ogräs såsom bolmört, besksöta, belladonna och nattskatta.

Potatiscystnematoden övervintrar som ägg i jorden inneslutna i de döda honorna, cystorna. När potatis odlas kläcks en del av äggen och ut kommer juveniler som snabbt tar sig fram till potatisens rötter och tränger in, sväller upp och utvecklas till honor och hanar, som när de är fullbildade befruktar honorna. Framemot skörden av potatis dör honorna och lossnar från rötterna. En nybildad cysta kan innehålla upp till 500 ägg/larver och kan ligga i jorden upp till 15 år innan alla äggen är kläckta eller döda, beroende på växtföljd och vilka sorter som odlas.

Angrepp av potatiscystnematoden syns som hämmad tillväxt av potatisen, framförallt i fläckar där ogräset gärna tar över. Angripna plantor ser klena ut och växer långsamt, rotsystemet blir kort och tovigt och jorden har svårt att släppa från plantan.

Faktablad om gul och vit potatiscystnematod>>

Vita cystor på potatisrötter. Foto: Åsa Rölin, Potatiskonsult AB

 

Karta

Hitta din kontakt. Vi väntar på att få höra från dig.