Betcystnematoder

Betcystnematoder, BCN

Betcystnematoder påträffas nästan i alla områden där intensiv betodling bedrivs. Vi känner idag till två olika arter av betcystnematod, den vanliga vita Heterodera schachtii och den något minde vanliga gula Heterodera betae.

Betcystnematoder förökar sig på en mängd olika växtslag, av vilka de flesta tillhör familjerna mållväxter och korsblomstriga växter. De viktigaste värdplantorna utöver sockerbetor är, oljeväxter, rödbetor, spenat, kålrötter och andra kålväxter.

Mänga ogräs finns också bland värdväxterna såsom målla, åkersenap, åkerkål, våtarv, lomme, penningört, pilört och olika arter av dån.

Betcystnematodens ägg ligger i marken inneslutna i den döda honans skal, cystan. Ägg kläcks genom substanser från värdväxternas, som stimulerar juvenilerna som efterhand söker sig till rötterna, där de tränger in bakom rotspetsen. Honorna ombildas till äggfyllda cystor, normalt hinner betcystnematoden med två generationer per växtsäsong.

Angrepp av betcystnematoder på betor kan vara diffusa och svåra att upptäcka, men yttrar sig som svaga plantor. Hämmad tillväxt sker direkt efter det att fröets näringsreserver är slut och den unga plantan behöver ta upp näring via rötterna, därför syns skador tidigt på säsongen, framförallt vid torka. Drar man upp en planta är roten tillbakabildad med en mängd sidorötter (skäggiga betor) ibland kan man se vita nematodhonor på rötterna. Längre fram på säsongen kompenseras en viss tillväxt, främst blasten men den blir ljusare i färgen i förhållande till friska plantor.

För att hålla betcystnematoden nere på en låg nivå, är det viktigt att se över växtföljden, framförallt om andra värdväxter ingår i samma växtföljd. Har man konstaterat förekomst av betcystnematoder är det lämpligt att odla nematodtoleranta sorter eller att sanera med vitsenap eller oljerättika.

Karta

Hitta din kontakt. Vi väntar på att få höra från dig.